Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
841
slutet, hvarför det hela blef entonigt med några
deklamatoriska ansatser.
Hr Eliasson hade nog gjort anläggningen af faderns
roll riktig, men lät den bli oförlåtligt färglös och
intetsägande. Man kunde verkligen förvåna sig öfver, hur hr
Eliasson, hos hvilken man trott sig spåra vissa
förutsättningar att bli den yngre stockholmska
skådespelargenera-tionens Hillberg, genom sin likgiltighet slarfvade bort en
hel del af rollen och inte ens den rörande replik, hvari
fadern sökte trösta dottern, med erinran om att lifvet ännu
kunde ha mycken glädje och skönhet kvar för henne och
att de båda, far och dotter, skulle hålla ömt i hop, — inte
ens denna replik förmådde tillräckligt värma upp honom,
och han försummade detta för en intelligent och känslig
skådespelaie så tacksamma tillfälle att med små medel göra
ett djupt gripande och sent förgätet intryck. Bättre
gjordes väl då och sades af hr E. scenen med
strumpväfvar-hustrun, där förf, originelt, psykologiskt sant och vackert
låter honom framhålla det föga afundsvärda i ett stilla
enformigt lif utan minnen om kärlek och lycka och hur han
snarast bort bedja sin gamla syster om förlåtelse för att
han aktat henne så väl för alla faror och — all lycka.
Ett fullständigt missgrepp var frkn Magnussons
Katarina, och därvidlag synes den berömda regien antingen ha
fullständigt sofvit eller ock varit fullständigt maktlös,
måhända i följd af kraftförbrukningen på andra håll.
Katarina, strumpväfvarhu.strun, är på sätt och vis en Mizi
Schlager, hunnen in på den mera obestämbara åldern, och
som, vorden rangerad, ej gärna ihågkommer sina egna små
glada äfventyr som flicka. Men hon vill ännu synas väl
bibehållen samt roa sig litet, och det fins intet det minsta
i pjesen, som anger att hon skall uppträda och verka som
en gammal simpel kopplerska. Frkn Magnussons sceniska
naturell öch utseende fordra en ganska stor grannlagenhet
för att inte slå öfver. När den försiktigheten inte
iaktta-ges och hon därtill slungar ut sin replik till Kristine “Äh
följ med“, med sådana åtbörder, minspel och ton, som hon
tilläts använda, ja, då blir det rent af stötande.
Hr Engelbrecht presterade i sin mycket korta roll ett
karaktäristiskt och vårdadt spel. Öfversättningen at hr
Karl Hedberg var på en gång omsorgsfull och ledig.
Om förpjesen, enaktaren “Trots allt“, af pseudonymen
Allan Berg torde nu icke behöfva yttras mera än, att den
innehåller mycket som i idéväg är lånadt från “Ett besök
samt ock från “Denise“, men därjämte förråder god
replik-behandling och en icke htet dramatisk habilitet. 1 den
hade frkn Borgström att spela allvarlig och fin, och når
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
