Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
842
hon det skall göra, gör hon sig hufvndsakligen kolossalt
reserverad och afmätt ända nt i fingerspetsarne. Men
som hon är ett fruntimmer med godt hufvud och
obestridlig dramatisk instinkt samt säger sina saker förståndigt, så
är det alltid ändå någonting med det, hon gör ett
fördelaktigt och sympatiskt intryck och de allra flesta finna
sig fullt tillfredsstälda och bli benägna att betrakta henne
som större artist än hvad hon strängt taget är.
•Om det ligger någon sanning till grund för den i H.
M:s finska teaterbref förekommande uppgiften att det vid
Dramatiska teätern bokstafligen slagits om rollerna i
Moli-ères “Fruntimmersskolan" och att således den slutliga
rollfördelningen vore att betrakta som en styrkans segerpris,
så ha både dramatiska teatern och publiken stora skäl att
beklaga, att de i kampen deltagande varit så få och
förvekligade samt att segervinnaren hr Hamrins fysiska styrka
icke var parad med en motsvarande konstnärlig kraft, ty
den Hamrinska Molièreafton Dramatiska teatern
arrangerade en dag i december var mycket bedröflig och lände
teatern och dess rollutdelare samt regissör till den allra
största blamage. Enligt en annan version af malice skulle
hr Hamrins erhållande och behållande af rollen närmast
vara att betrakta som en artighet mot hr H:s publicistiska
lif- och husorgan. Jag vill emellertid inte personligen
ikläda mig garanti för graden af sanningsenligheten af
bådadera versionerna, men något mystiskt måtte det ändå
ha varit, ty något sådant, som att utdela Arnolphes roll
till hr H., är mycket svårt att förnuftigt förklara.
För mig personligen var hr Hamrins Arnolphe knappast
någon svårare missräkning. Jag hade nästan tänkt mig
honom så som han visade sig, ehuru icke fullt så
grobian-artad i sina fasoner eller så ä la ängsknarr i sin
versfram-sägning. Arnolphes roll skulle äfven för en allvarligt
arbetande verklig karaktärsskådespelare med blick och krafter
icke blott för de komiska, utan äfven för de tragiska
momenten ega åtskilliga svårigheter, hvadan man inte
rimligen kan lägga mesta skulden på hr Hamrin.
En icke ringa missräkning däremot var fru Hartmanns
Agnes, enär de förväntningar man gjort sig om en rolig
och värdefullare teaterafton blefvo gäckade. Efter pjesens
slut stod man där tämligen undrande, hvarthän fru H.
egentligen velat komma med denna sin Agnes. Hon gjorde
rollen konsekvent, men utan den minsta skiftning och man
fick förgäfves vänta en skymt af glädtighet eller godt
lynne. Man erinrade sig ovilkorligen icke blott fru
Hennings Agnes, utan äfven frkn Ida Hodells förtjusande och
förträffliga, af naivitet och godt humör präglade Agnes, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
