Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Konsumtionsföreningar, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
853
att handeln som sådan får betecknas som improduktiv,
såsom man nu för tiden så ofta får höra från
representanter för handtverkare och landtbruk. Ty som
“produktiv" måste äfven från allmänhetens och nationalekonomiens
ståndpunkt hvarje förvärfsgren anses, som tillfredsställer
en förefintlig komplex af behof; och i denna bemärkelse
är handeln, som har till uppgift att bringa de producerade
nyttigheterna från produktionsorterna till
konsumtions-ställena, precis lika produktiv som åkerbruk, fabriksrörelse
och handtverk. Och om så ofta i den populära litteraturen
handeln bränmärkes som improduktiv, emedan den icke
befattar sig med skapandet af produkter, så kan man
därpå svara, att icke häller åkerbruk och fabriksrörelse “skapa4,
några ämnen, ty sedan världens begynnelse ha
ämnesmäng-derna hvarken ökats eller minskats, utan endast ombilda
dem: och det fins ingen grund, hvarför man skulle med
hederstiteln produktivitet särskildt utmärka verksamheten
att ombilda ämnen framför den icke mindre viktiga
verksamheten att fördela mellan konsumenterna. Men om ock
handel och köpmansklasser likaså måste betecknas som
produktiva, så är det dock därför icke sagdt, att ett hur stort
antal som hälst af handlande kan betraktas som produktiva
medlemmar af det ekonomiska samhället. Fastmer blir väl
frågan den: huru många personer behöfvas vid en normal
arbetsprestation, för att fylla den för en viss bransch
egendomliga uppgift, och huru många personer äro i
verkligheten sysselsatta därmed; öfverskottet af denna senare
siffra öfver den förra anger i stort, huru många element
i handeln äro improduktiva, d. v. s. födas på allmänhetens
bekostnad, utan att deras arbetsprestationer äro behöfliga.
Och medlet, hvarigenom detta göres möjligt, är just
som i de omnämda exemplen från Paris — stegringen af
detalj prisen eller, hvad som förmodligen oftare förekommer,
upprätthållandet af de gamla prisen oaktadt
omkostnadernas minskning. Det förefins bland detaljhandlarne ett slags
tyst förbund till upprätthållande af höga priser, som dock
icke bereda de enskilda affärsmännen någon högre årsvinst,
utan endast möjliggöra tillvaron af ett större antal
konkurrenter, af hvilka hvar och en har en liten omsättning.
Dessa förhållanden underlättas däraf, “att konsumenterna i
allmänhet icke uppträda egentligen affärsmässigt gent emot
detaljhandeln; i de kommersiella förbindelserna äro köparne
med spänd uppmärksamhet städse betänkta på att upptäcka
och begagna sig af hvarje tillfälle till uppnående äfven af
den minsta fördel och, såvidt det sammanfaller med deras
intresse, uppträda de efter tyst öfverenskommelse äfven
gemensamt mot säljarne; men samma personer, hvilka i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
