Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Den romerska kulturvärldens undergång, af Robert Hessen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
883
beklaga denna utveckling; men staten kunde omöjligen
öka de redan dessförutan så stegrade bördorna genom att
i stället för den billiga sicilianska eller afrikanska
spannmålen uppköpa den dyra inhemska.
Men detta enkelt lefvande, ofördärfvade italienska
bondestånd, hvilket i fredstid var vant att likt Cincinnatus
gå bakom plogen och som lämnade staten oräkneliga
krigare, oräkneliga växtkraftiga frön för dess politiska lif,
blomstrade endast till omkring tiden för Hannibals krig;
därpå började dess förfall. De främsta orsakerna härtill
lågo från förfädrens tider i härordningen, enligt hvilken
endast de, som ägde något, voro vapenföra, och alla krig,
i synnerhet de transmarina, fördes på bekostnad af dessa
sig själfva utrustande bönder. De stupade tiotusentals i
siaktningarna, och de öfverlefvande, hvilka så länge nödgats
vara borta från hus och hem, skuldsatte sig. Först
Marins åstadkom en förändring häraf, i det han under kriget
med cimbrerna införde den allmänna värnplikten och
slutligen drog fram de väldiga skarorna af de i Rom
kring-drifvande (fria) proletärerna till rekrytering. Men han
tillintetgjorde åter sin välgärning genom att lössläppa
borgarkrigen, hvilka rasade så vildt, att provinsen Samnium
ännu på kejsar Tiberii tid låg öde och obebodt sådan
Stillas mördarhand lämnat den. Därtill kom en annan sak.
Sjöhandeln blef en dag (218 f. Kr.) förbjuden för alla
senatorer och deras söner. För det gammalromerska
åskåd-ningssättet var jordbruket den enda af alla borgerliga
för-värfsarter, som gällde såsom mannen värdigt.
Senators-slägterna fingo icke drifva handel, följaktligen slogo de sig
på att uppköpa jord och rifva ned bondgårdar, i likhet
med engelska lorder eller mecklenburgska baroner. Där
en gång de italienska smågårdarnes myllrande befolkning,
kärnsund, enkel och arbetsam, skördat sin säd för. att
lämna sina kraftiga söner till fosterlandets tjänst, började
med de romerska släkternas växande rikedom dessa
lati-fundier utbreda sig, hvilka till sist endast iunno olja, vin
och gödboskapsafvel inbringande och enligt Plinius’ ofta
citerade uttryck förstörde Italien (perdidere). De sköttes
nästan uteslutande af slafvar, slafvar hvilka lefde i celibat
och voro vana att undanrödja möjligen framfödd aikomma,
slafvar hvilka kasernerades allt efter jordbrukets storlek
och stodo under uppsyningsmän. Och härmed nafva yi
nu kommit till kärnpunkten i hela frågan: slafveriet,
hvilket från första början åtföljt den antika kulturen för att
omsider i alla förvaltningens hufvudfrågor utöfva
inflytande på den, detta slafveri blef äfven det romerska rikets
olvcka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
