Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Den romerska kulturvärldens undergång, af Robert Hessen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
884
Blott den, som grundligt klargjort för sig
slafväsen-dets djupa ocli obotligt ingripande betydelse för lif och
trefnad hos ett af jordens bäst utrustade folk, kan
tillräckligt värdera kristendomens två sociala stordåd: att den först
gjorde arbetet hederligt och för det andra bekämpade och
afskaffade slafveriet. De gamla republikernas aristokrater
ville blott vara egendomsherrar; de skydde förvärfvet,
just därför att de, med undantag af det
politiskt-kri-giska och (i Rom) det åkerbrukande, föraktade allt
arbete, så att äfven handtverk mestadels bedrefvos af
fri-gifna slafvar, hvilka jämte de jordbrukande bildade det
tunna lagret af en borgerlig medelklass i Italien. Men så
snart förhärjande yttre och inre krig kommit bondeståndet
att glesna och det plantageartade stora landtbruket börjat
drifva de sista återstoderna däraf från torfvan, hade
timmen slagit för rikets öde. Italiens befolkning började
differentiera sig i ett urval af högfärdiga nabober och täta
massor af lifeget slödder. Roms märg förtorkade, ;— det
bar utför. Långsamt att börja med. Antalet människor
aftog i och för sig icke, så länge republikens ständiga
gränskrig öfversvämmade den alltid öppna slafmarknaden med
varor; ty hela folkslag såldes till slafveri, och om de äfven,
dömda till celibatet, här snart likt vissna blad föllo från
mänsklighetens träd, ersattes de ju alltid af nya. Cæsars
galliska krig förde ensamt en million fångar i marknaden;
men under kejsartiden började välsignelsen tryta; varan blef
dyr och sällsynt. Och nu samverkade tre orsaker till
Italiens ödeläggelse: det nästan fullständiga utdöendet af
bondeståndet och dess efterkommande; slafskarornas
sammansmältande på de sig allt vidare utsträckande latifundierna;
slutligen återvändandet till naturhushållning på dessa senare,
så att intet vidare skulle köpas i staden och hvarje
godsägare satte sin ära i att genom arbetsfördelning låta
producera samtliga förbrukningsartiklar på sina egna gods, —
hvarigenom’ handtverkare- och krämareståndet i småstäderna
ruinerades och äfven alla landsortsstäderna, liksom för
länge sedan landet själft, Ödelädes.
Nu framkommo försök till människoafvel och kejsarnes
edikt emot celibatet. Till och med slafvinnor
uppmuntrades genom belöningar att i ofri och prostituerad ställning
hafva mer än tre barn; “jus trium liberorum“ var ett
viktigt juridiskt privilegium. Men intet medel ville hjälpa.
Med förfäran skådade verksamma härskare, då de färdades
på de gamla militärvägarna i provinserna, ut öfver vida
ödemarker, hvilka måhända för få årtionden tillbaka varit
befolkade af kraftfulla människor. Det onda spred sig
med tillhjälp af romerska spekulanter öfver hela riket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
