Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Den romerska kulturvärldens undergång, af Robert Hessen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
885
Redan vid kejsartidens början ägde sex romare hälften af
all mark i provinsen Afrika. Men i Italien hade man icke
långt därefter hunnit därhän, att man mångenstädes
lämnade latifundiernas åkrar alldeles obrukade och gjorde
dem till kreatursbeten, liksom i England nu för tiden; ty
till och med förpaktningen ansågs på grund af det
långsamma indrifvandet af resterande arrenden oändamålsenlig.
Ett kort uppsving, hvilket vinodligen gjorde i följd af
Columellas råd, följdes under kejsar Domitianus (84—96)
af en stor vinkrach. Efter detta lät man det där hemma
gå ungefär som det ville och förkofrade hellre sina kapital
på de olyckliga provinsernas bekostnad. Men då den trogna
omsorg, som småbonden med plog, spade och gödsel slösade
på hvarje torfva af sin jord, äfven under den strängaste
uppsikt icke står att uppnå på plantager, då tvärtom
slaf-arbete och utsugning af jorden hafva ett ödesdigert
sammanhang med hvarandra och till och med Virginiens och
Lousianas fruktbaraste landsträckor en gång blefvo så godt
som utarmade genom slafskötsel, så inträffade det, att åkrar
i Toskana, hvilka under Augustus ännu hade burit det
tionde eller femtonde kornet, under Nero knappt gåfvo det
fjärde eller femte.
Och liksom jorden förföll, förföll rasen. Medan efter
Tiberius Gracchus’ åkerlagar ännu 76,000 fattiga borgare
utan svårighet funnits, hvilka voro beredda att utbyta
drif-varelifvet i staden mot landtmannens hårda arbete, hade
Roms befolkning två århundraden senare redan så
fullständigt förgätit sitt landtliga ursprung, att det icke fanns
någon möjlighet mer att genom åkerutdelningar locka
bor-garne ut på landet och att all den uppriktiga möda,
välvilliga kejsare gjorde sig för kolonisationen — Nerva t. ex.
kastade bort 60 millioner sestertier på nybyggare företag ,
fullständigt förspilldes. Vapenförheten, hvilken ännu på
Augusti tid med lätthet tillåtit uppställandet ai 150,00ö
italienska frivilliga till fyllandet af legionerna, hade undci
Marcus Aurelius (161—180), sedan fred och lugn nästan i
två hundra år härskat på själfva halfön, till den grad gått
tillbaka att knappast 10,000 nu stodo att uppdnfva. Icke ens
pre-torianerna rekryterades numera uteslutande från hemlandet,
barbariska, mest tyska element voro inblandade i alla
legioner; och Roms härar började rekrytera sig med sina egna
“lägerbarn“, under det på Italiens åkrar fogden (i i hci/s)
lät sina slafvar likt straffångar ställa upp sig till arbetet
och i de få ännu folkrika städerna ett afsigkommet och
förslappadt släkte af rika patricier roade sig med cirkusspel
och utsväfningar.
Jag nämnde Marcus Aurelius. Men innan vi naimaie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
