Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Den romerska kulturvärldens undergång, af Robert Hessen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
886
sysselsätta oss med denne härskare, hvilken det var beskärdt
att genom ett djärft grepp i förvaltningen, om icke lösa,
så åtminstone införa rikets folkminskningsfråga i ett nytt
stadium, och hvars tanke ännu i dag gör sig gällande i
vårt eget ekonomiska lif, få vi icke underlåta att med Otto
Seeck äfven söka efter -djupare, etiska orsaker till den
romerska rasens förfall. Det är sannt: “utrotandet af de
bästa“, hvarvid hans bok uppehåller sig, torde vetenskapen
näppeligen vilja tyda efter hans mening. Seeck
underskattar betydelsen af den växtkraft, hvilken ödet tilldelat
några folk i vaggan, begynnelsehastigheten hos en ras,
skulle jag vilja säga, hvilken stundom räcker ett par
årtusenden, stundom blott ett hälft, och af Benjamin Disraeli
vid något tillfälle kallas nyckeln till hvarje
historieskrif-ning (the key of history). Med eller utan slafveri, med eller
utan latifundier voro romarne bestämda för en kortare
varaktighet än vissa andra folk. Det är möjligt, att
klimatförhållanden medverkade härtill; ty vintrarna voro under
republikens första tid helt säkert strängare, klimatet i
allmänhet mera uppfriskande och härdande än den blida luften
i det senare Italien. Äfven den tyska rasen förblir som
ras blott lifskraftig, så länge vissa vilkor hos jord och luft
stämma i lop. Och detta hemlighetsfulla växelförhållande,
hvilket äfven i nutidens Frankrike, trots allt utrotande af
keltiskt väsende, trots allt öfversvämmande, först af
grekisk-semitiskt, senare af tyskt och särskildt af frankiskt
folklynne, dock alltjämt låter just samma instinkter åter
bryta fram och blifva härskande där, hvilka redan Cæsar
med mästarhand tecknat hos sina gallier, —- detta
växelförhållande har icke blifvit tillräckligt uppskattadt af Seeck.
Blott ett mycket ringa antal raser är det förunnad t att i
full egendomlighet fortplanta sig under alla zoner och alla
förhållanden. Hit höra judarne. Men för visso har för
denna förvånansvärda lifskraft en omständighet varit
oundgänglig: att äktenskapet hos judarne aldrig väckt motvilja
såsom hos romarne, att tvärtom de äktenskapliga plikterna
nästan alltid togos mycket allvarsamt och att en talrik
barnskara ansetts såsom en guds benådning. Om hos romarne
dylika ärfda seder, ehuru de äfven här utan tvifvel varit
gällande till en början, efter hand slogo om till en
motsats, torde detta knappast ha försiggått utan ett utsinande
af det romerska moderlifvets fruktsamhet och en aftagande
älskvärdhet hos den romerska kvinnan. För öfrigt hade
den med slafståndets celibat hand i hand gående
prostitutionen, “otroligt utbredd och billig", vant hela den lägre
befolkningen i Rom och på landsbygden att i
könsumgänget endast söka sinneslusten, icke dess skönare fröjder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
