Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Johan Gabriel Borkman, Ibsens nya drama, af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
930
man själf en gång gjort eller velat göra? Eller ligger där
någon djupare mening fördold under det faktum, att Frida
på vägen ut i lifvet kör öfver sin far? Ar det de verkligt
lefvande, de handlingskraftige, som på sitt segertåg ut i
världen köra öfver, förbi de som endast drömma? That is
the question!
Därtill kommer att man ur personernas sätt att tala ej
får någon upplysning om deras karakter; Ibsens språk är
ju alltid föga individualiserad! — alla hans personer tala
samma metafysiska, metaforiska språk — Ibsens eget språk.
Och detta gör att, om man t. ex. skulle döma Borkman
efter hans uttryckssätt, skulle man snarare tro honom vara
en poet, som fantiserar poetiskt om affärsföretag, än en
bankchèf, som kalkylerar med realiteter. Hos Ibsen är
språket ej ett medel bland många att karakterisera
personerna — det tjänar ett annat ändamål, att, liksom versen
i det gamla dramat, väcka och bära stämningen.
Som sagdt hela dramats hufvudintresse koncentrerar sig
kring Borkman, och det är då också framför allt
uppfattningen af honom man vill ha klar, ^r han, såsom det
framkastats, ett geni? Få vi tro honom själf, så är han
det. Och hans repliker äro stundom präglade af en cynisk
skarpsynthet, som nästan gör att man frestas ingå på hans
mening. Och hvilken fantasi är där icke i dessa hans
planer, för hvars uppfyllande han offrat allt, till och med sin
ungdomskärlek. “Jag som kunnat skapa millioner! Alla
bergverken, som jag velat lägga under mig! Nya grufvor
i det oändliga! Vattenfallen! Stenbrotten! Handelsvägarna
och skeppsförbindelserna hela den vida världen öfver. Allty
allt skulle jag ensamt fått till stånd.“ Så talar han själf.
Men äro å andra sidan icke dessa planer allt för
högtflygande; man skulle vilja helt prosaiskt anmärka, att allt
detta väl knappast är en mans gärning, äfven om denne
man är ett geni. I hvarje fall är det ej nog för ett
affärsgeni att ha de stora idéerna, hans egentliga storhet ligger
i att veta medlen till deras förverkligande. Och just där
förefaller oss hans metod något enkel — trots det att det
är af honom själf som vi få veta den —; han tar ur
bankens kassa för att sätta sina stora arbeten i gång. Skulle
en bankchef med hans väldiga inflytande icke haft något
annat sätt att förverkliga sina finansiella planer? Ty han
var en mäktig man, innan han föll: “han körde med
fyrspann, som vore han en kung. Lät folk buga för sig som
en kung. Och så kallade de honom med förnamnet — hela,
landet öfver — alldeles som vore han kungen själf. John
Gabriel, John Gabriel. Alla så visste de hvad John
Gabriel var för en storhet — och han var en storhet den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
