Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Barnets psykologi, af Vilhelm Preyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
937
fråga om barnapsykologien är fantiserandet öfver orsaker
och verkningar beträffande de till stor del fullkomligt
gåt-lika rörelserna under de första lefnadsmånaderna icke
mindre onyttigt och skadligt än det utfunderande af allehanda
tokerier som orsaker till rörelserna, hvilket ofta bedrifves
af de vanligen de obildade klasserna tillhörande ammorna
och sköterskorna, som därigenom vilja åstadkomma
häpnadsväckande resultat och visa hur “klokt44 dibarnet redan
är. Det hvarpå det kommer an är att samla naturfakta
och inse de i dem sammanfattade företeelsers inbördes
beroende. Det gäller att taga reda på arten af beroende, så
att säga funktionen, men icke att i naturen som grundval
inlägga en af människofantasien åstadkommen produkt, en
fiktion under namnet “orsak“, och därpå uppbygga
fenomenen ’som “verkningar“. Skulle någon vid det matematiska
betraktelsesättet vilja benämna t. ex. urvariabeln “orsak*4 och
afhängighetsvariabeln “verkan44, så skulle man därmed säga
lika litet om arten af funktionnexus i hvad det ginge
ut öfver det enkla afhängighetsförhållandet som vid
hvilken psykisk eller annan process som hälst, om man kallade
det beroende “verkan44 och det hvaraf det beror “orsak44.
Ty det finnes ingen orsak, som icke skulle kunna tänkas
ersatt af en annan, och till hvarje verkan kan man hänföra
flera orsaker.
En rum- och tidlös värld kan ingen tänka sig, men
kausaliteten kan man mycket väl tänka sig bort ifrån, då
den faktiskt aldrig för ut öfver insikten af de i tid och
rum iakttagna objektens inbördes beroende och intet fall
har mera än ett heuristiskt värde.
Från denna hypotesfria ståndpunkt måste den
genetiska och den därmed sammansmälta jämförande psykologien
med tillhjälp af den rena iakttagelsen i främsta rummet
göras till en beskrifvande själsutvecklingshistoria. Och för
att uppnå detta närmaste mål måste man framför allt fixera
de psykiska processernas säkra objektiva symptom. Andra
än muskelrörelser, impulsiva, reflektoriska, instinktiva,
mimiska, gestikulatoriska, öfverlagda — dessa senare
bortfalla naturligtvis hos de nyfödda — känner man som sagdt
icke till, såvida man icke vill därmed likställa vissa
sekretioner som ångestsvett, gråt. Men dylika förekomma aldrig
utan åtföljande karaktäristiska muskelrörelser. Till dessa
återkommer alltid hvarje psykodiagnos. Alla måste
registreras, om också, i synnerhet i lifvets början, många, till och
med flertalet, lika litet ha någon psykologisk betydelse
som pannans rynkande och hvarjehanda grimaser hos
nyfödda.
Då jag för snart trettio år sedan började att som
fy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
