Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Barnets psykologi, af Vilhelm Preyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
938
siolog egna min uppmärksamhet åt detta ämne, då var det
vigtigaste hjälpmedlet till fixerande af barnets mångfaldiga
rörelser, ögonblicksfotografien, ganska outvecklad; nu då
den för sådant ändamål knappt lämnar något öfrigt att
önska, vore det ett jämförelsevis lätt och lönande arbete
att i olika länder åstadkomma samlingar af
ögonblicksbilder af småbarn i alla möjliga ställningar och lägen, att
jämföra nyfödda negrers fysionomier med unga chimpansers,
att på glaset fixera den förändrade, t. ex. den fyrkantiga,
munformen vid vissa slags skrik, liksom ett börjande leende,
de första uttrycken af förvåning och hundratals andra
psyko-genetiskt viktiga, men kort varaktiga muskelrörelser och
därmed möjliggöra att å ena sidan konstatera
öfverensstäm-melsen mellan alla barn hos alla olika folk i afseende på
vissa mimiska funktioner och å andra sidan olikheten, i
uttryckandet af ett andligt tillstånd hos samma individ vid
olika åldrar.
Därmed vore redan mycket vunnet. Ty om också
ännu icke finnes något psykologiskt system, utan till och
med psykologiens grundbegrepp, t. ex. de med orden
förnimmelse, känsla, affekt, sinnesrörelse, lidelse, vilja,
förstånd, instinkt, iakttagelse, erinring, förnuft betecknade
psykiska värden, alls icke äro på ett för flertalet forskare
tillfredsställande sätt inbördes begränsade eller
tillnärmelsevis fullständig definierade, så förefinnes dock
därför intet tvifvel om att hos vuxna människor allt psykiskt
endast kan märkas genom rörelser, nämligen åtbörder,
mi-mik, tal och skrift (hvilket är ett tyst tal) och handlingar.
Ju sorgfälligare man sammanställer och jämför alla dessa
objektiva symptom på psykiska tilldragelser, desto förr
skall man lära att särskilja, klassificera och förstå
motsvarande andliga processer.
Men den fullvuxna människan kan icke tjäna till
utforskande af det faktiska förhållandet, emedan hon genom
umgänget med andra människor förlorat eller måste
uppoffra en del af sin naturlighet för att få lefva i fred med
dem. Det helt unga dibarnet däremot hycklar icke, lägger
icke band på sig, blygs icke, förställer sig icke ett
ögonblick, äfven om alla dess förfäder vore skådespelare. Denna
ursprunglighet hos ett litet barn, hos alla små barn utan
undantag, gör det till ett högst tilldragande
undersöknings-föremål för psykologen. Blott denne vet huru smärtsamt
det käns att upptäcka den första lögnen hos ett barn, som
ännu icke ens är mäktigt språket. Den fortsatta
undersökningen af fysionomiken och mimiken förlorar då med
ens sin dragningskraft, och undersökningen erhåller en helt
annan karaktär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
