Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Barnets psykologi, af Vilhelm Preyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94°
fattar allt bättre förnimmelserna och gör allt tydligare
iakttagelser. I hela naturen fins det intet vackrare bevis på
organbildningens beroende af funktionen i det milliontals
gånger sig upprepande vardandet af den organiska
utvecklingen än denna. Därför vore det af vigt att en gång
noggrannare konstatera barnhjärnans morfologiska förändringar
under de tre första lefnadsmånaderna och jämföra de
under samma tid kronologiskt hos många barn utforskade
framstegen i det ännu primitiva psykiska hjärnarbetet.
Det vore t. ex. måhända redan nu möjligt på grund af de
beundransvärda nya utvecklingshistoriska och anatomiska
undersökningar af stora hjärnan, som gjorts af Flechsig
och Edinger, finna, hvilka delar af stora hjärnans bark äro
finare differentierade, då den första rörelsen att gripa
försiggår. Att det därvid icke blott ankommer på det
numeriska tillväxandet af gangliecelter, står fast. Och så måste
slutligen alla förvärfvade rörelser, i synnerhet talet med
de parallela strukturändringarna i hjärnan, i främsta
rummet af den gråa substansen i dess hemisfer, sättas i
förhållande till hvarandra. Förutom enstaka iakttagelser på
barn, födda utan hjärnor, föreligga redan tillräckligt många
försök på djur, för att man med stor sannolikhet skall kunna
draga den slutsatsen att hos den nyfödda människan stora
hjärnan spelar en fullkomligt underordnad roll. Dess ringa
utveckling och glatta yta hänvisa därpå, att här är lämnadt
ett stort spelrum till mångfaldiga gestaltningar för en
indi vidu el anpassning efter den omväxlande ljusa och klara,
hårda och kalla världen. I den mörka, tysta, mjuka, varma
världen före födelsen saknades omväxlingar, impulser, där
fanns knappt tillfälle till sådana metamorfoser, där förekom
öfver hufvud ingen psykisk process i egentlig bemärkelse,
icke ens en dröm. Själen saknades.
Men äfven det födda barnet tilldrager sig ensamt
uppmärksamheten hos den iakttagare, som ägnar sig åt
utvecklingens gradvisa fortgång, redan ensamt därigenom att det
icke uppvisar något enda af de kännetecken, som skilja
människan från djuret. Det har ingen ästetisk, ingen sedlig, ingen
religiös känsla, det känner icke ens den fruktan, som ligger till
grund för don religiösa känslan. Det har intet förnuft, ingen
fri vilja, intet spår till själf beherskning. Det är främmande för
allt vetande och all förmåga att utföra något, till och med för
all konstfärdighet eller nyttig rörelse, om man icke dit vill
räkna den nedärfda, förvånande skickligt utförda rörelsen,
hvarmed det diar. Men djuren äga dock denna instinkt i
ännu högre grad. Äfven i andra afseenden, i synnerhet i
afseende på rörlighet och sinnenas skärpa, står det nyfödda
människobarnet långt efter många djurungar. Och dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
