Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Barnets psykologi, af Vilhelm Preyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
943
baraste villfarelser, så länge de icke mottaga inflytelse af
andra. Men det mänskliga tänkandets allmänna lagar segra
slutligen, emedan de äro desamma som den objektiva
världens och ensamt möjliggöra anpassningen till denna
Om äfven aldrig så ofta påstås att i den vore allt helt
annorlunda beskaffadt än i den mänskliga
föreställningsvärlden, så förblir ett sådant påstående alltid obevisligt och
högst otillfredsställande, ja oroväckande och förvirrande.
Ett grundligt studium af mycket unga barn är mer än allt
annat egnadt att fullständigt öfvervinna denna den
modernaste subjektivism. Fullföljandet af utvecklingstanken på
det psykologiska området för till insikten, att världens
oaf-hängighet af människan, som utan sitt åtgörande blifvit
född in i den och är tvungen att anpassa sig efter den,
är lika konstaterad, som människans beroende af världen.
Utvecklingens faktum utgör grundvalen för allt psykiskt
som sker och tillintetgör den sista återstoden af
antropo-centrisk f^mätenhet, som om världen icke kunde existera
utan människorna.
Småbarnets psykologi lofvar i kunskaps-teoretiskt
hänseende att bringa ännu större klarhet i stridiga teorier.
Den ensam lämnar t. ex. fullgiltigt bevis för
förståndsutvecklingens oberoende af förvärfvandet af ett artikuleradt
språk, hvaröfver jag tror mig ha tillräckligt yttrat mig i
de senaste upplagorna af min bok om "Barnets själ", för
att för alltid göra ett slut på sådana irrläror som satsen:
"utan språk intet förstånd". Det sätt, hvarpå alla folks
barn lära sig tala, och förhållandet med döfva från
födelsen, hvilka icke fått någon undervisning, lämna de mest
slående bevis på befintligheten af klara föreställningar,
såväl speciela som generella, långt innan de för första
gången betecknas med ord. Men dylika föreställningar äro
icke talrika, och alla andra, äfven senare begrepp af högre
ordning i intensitet vida öfverträffande föreställningar om
föda eller hvad som är ät- och drickbart eller, hvad som
duger att dia, kort sagdt om hvad som enligt barns
föreställning stillar hunger och törst, alltså borttager olust, äro
i alla händelser de klaraste. Utan att nu här ingå på
sättet, huru de barnsliga begreppen förtydligas före
förvärfvandet af ett ordförråd, hvilket skulle föra oss för långt,
skulle jag vilja betona endast det, att ur den fullständiga
öfverensstämmelsen mellan de första otydliga och dåligt
begränsade föreställningarna hos alla barn inom alla folk kan
man icke draga någon slutsats beträffande befintligheten af
färdiga medfödda idéer, då alla nyfödda icke blott före,
utan äfven efter födelsen befinna sig under mycket lika
yttre förhållanden, i närheten af det mjuka varma
moders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
