Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Judarnes lif under medeltiden, af M. Güdemann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
949
på judarnas bibelsäkerhet, i det att han varnar sina åhörare
att inlåta sig med dem i religiösa dispyter. För att anföra
ett tredje vittne på bekantskapen med judarnes inre lif och
dess opartiska bedömande, hänvisa vi till
lekmannapredikanten Sebastian Lotzer från reformationstidehvarfvet, hvilken
säger om judarna: »Ja de äro i sanning lärda, de lära sina
barn att från ungdomen förstå lagen.» Men hur mycket än
i det nu omnämda tidehvarfvet behofvet af en grundligare
kännedom af gamla testamentet och hebreiskan blef på en
gång väckt och tillfredsstäldt genom medelbar och
omedelbar hjälp af judar och döpta judar, hur mycket därjämte än
betydande typografiska arbeten af judiska tryckerier, där —
betecknande nog — boktryckerikonsten bar den stående
hebreiska benämningen: »himmelskt verk» — bidrog till
spridande af bildning och underlättande af vetenskapliga studier,
så har dock detta allt på långt när icke satts i en förtjänt
belysning och blifvit kändt i större kretsar. Först när detta
skett, skall man kunna rättvist uppskatta judarnes andel i
vetenskapernas återupplifvande. Ur det lifliga vetenskapliga
umgänget mellan kristna och judiska vetenskapsmän
utvecklade sig litterära och nästan vänskapliga förbindelser mellan
representanter för båda konfessionerna och dessa förbindelser
nådde emellanåt upp ända till de högsta kristliga kretsar,
såsom redan förr varit fallet mellan Anatoli och kejsar Fredrik
II och Mikael Scotus, mellan Kalonymus och Leo Romano
och konung Robert af Anjou, mellan Immanuel och Dante,
men som nu blef ännu vanligare, hvilket tydligt ådagalägges
af förbindelserna mellan Pico från Mirandola och hans lärare
Elia del Medigo och Johan Aleman, mellan kardinalerna
Egidio och Grimani och Eiia Levita samt den nyssnämde
Aleman samt i Tyskland kristna hebreisters talrika
relationer till judiska lärda, boktryckare och mecenater.
Visserligen framträdde dessa ljusa bilder emot
bakgrunden af djupt mörka skuggor, men tolerans och humanitet gå
sin . väg icke i samhällets dälder, utan fram öfver samhällets
höjder, de likna vännen i höga visan, som »hoppar öfver
bärg, springer öfver kullar», och de fördomsfria åsikter, som
medeltidssamhällenas högsta kretsar hyste rörande judarne,
kasta ett försonande skimmer öfver deras i öfrigt föraktade
ställning, som dagligen blef allt svårare i följd at ständigt
nya förföljelser och beskattningar.
Man kan emellertid icke utan en viss humor läsa listan
öfver judarnes olika afgifter och skatter, som författaren
sam-manstält, men hvilken lista ingalunda gör ansprak på
fullständighet. De maktegandes yppiga fantasi och förvånande
fyndighet utrustade den torra och ominösa sysselsättningen
med judarnes brandskattande med spirituella variationer,
hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
