Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Judarnes lif under medeltiden, af M. Güdemann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
950
igenom det eviga betalandet åtminstone blef rikt på
omväxlingar för judarne och den medicin, som man gaf dem in,
eller egentligare tog ifrån dem, blef smakligare. I Portugal
måste judarne förse hvarje nybygdt skepp med ett nytt
ankare och kabel; i Spanien måste de lämna särskilda bidrag
till den kungliga taffeln, och man har beräknat, att judarnes
skatter i Spanien utgjorde en tolftedel af kronans inkomster.
Nästan öfverallt måste juden betala en särskild och personel
bro- och gränstull, huset han bebodde, måltiderna han åt,
ljuset han brände, prydnaderna som buros af hans kvinliga
familjemedlemmar, voro särskildt skattlagda, glada och
sorgliga familjetilldragelser framkallade afgifter, och det förekom,
att man icke lät processionen, som följde ett lik till en
främmande kyrkogård, slippa in, törrän man hade gjort upp med
den vid kyrkogårdens portar väntande skattindrifvaren. Det
förstås af sig själft, att de reguliera afgifterna, som skulle
erläggas för rätten att uppehålla sig på orten och andra
»privilegier», icke voro inbegripna i dessa tillfälliga. På detta
sätt utsågos de, hvilka man beskylde att utsuga de kristna
folken och hvilka man endast därför tilläto att låna ut pengar
mot ockrareräntor, for att man vid passande tillfälle skulle
kunna taga ifrån dem både räntor och kapital. Att för
öfrigt judarnes ocker endast var en lek i förhållande till det
ocker, som bedrefs af presterskapet och den kristna adeln,
intygas och beklagas af talrika kristna författare och
predikanter, för hvilka de därför så benämde kristna judarne voro
ännu förhatligare än de riktiga judarne. Dessa, nämligen
judarne, bildade till och med i den tidigare medeltiden öfver
hufvud genom sin köpmannaverksamhet en beaktansvärd
ekonomisk faktor hvilket särskildt Lambrecht i sin »Deutsches
Wirtschaftsleben im Mittel alter» uppvisat.
Oaktadt de många olika vedermödor, för hvilka de voro
utsatta, sökte judarna göra tillvaron för sig så angenäm som
det under dylika omständigheter var möjligt, och öfver deras
husliga lif ligger en glädtighet, som man icke skulle kunnat
vänta. Det yttre trycket lät dem i sitt familjelif och i de
anspråkslösa och sparsamma njutningar, som de husliga nöjena
erbjödo, finna en ersättning för de umbäranden som staten
pålade dem. Men å andra sidan verkade detta tryck icke
alltid fördelaktigt på det sedliga tillståndet, ty olyckan och
känlan af rättslöshet och isolering göra människorna icke bättre,
utan sämre. Däraf har man en förklaring på de talrika
an-gifvarne bland judar och döpta judar, hvilka på en gång
voro en skamfläck och en plåga för de judiska församlingarna,
men de maktegande gynnade dem för att förskaffa sig en
noggrann kännedom om judarnes förmögenhetsförhållanden,
och när dessa angifvare för sitt ärelösa handtverk blefve
ho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
