Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Anatole France, essay af Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^natole france.
Ingen diktare och ingen tänkare väcker hos mig så
stark längtan efter frid och hvila ..som Anatole France.
Ingen gör stillheten mera dockande antingen det är dödens
eller naturens, h var dags] ifvets idyll eller eremitens
oah-brutna betraktelser. Ingen gör ens begär mérä-späka och
ens drömmar mera otyglade.
Allt för ofta är den fria döden de nu lefvandes enda
utväg att slippa ifrån ödets förföljelser. Nog är döden en
lösning och kanske den mest naturliga på ett vacklande
lif, men den halfva ensamheten är också en annan —
kanske värdigare, säkert mera full af njutning och rik på nya
möjligheter. Klosterlifvet lockar dock föga de människor
som världen svikit, de säga hällre det hela farväl. Hur
orätt hafva de icke! De mest utsökta intryck äro
förbehållna dem som först lefva sig trötta och därpå gå bort
för att tänka. Allt som skulle kunna sticka och gnaga, allt
skärande ~i~lninnet slipar tiden glatt, och omkring dessa
glattslipade minnen lägrar sig en stämningsdimma skylande
och skön. Men för hvem skildrar jag klosterlifvets
härlighet: de döde höra mig ej och de lefvande ha allt för
många plikter. Kanske för dem som slutat lefva, men ännu
icke dött ... I fall ödet genom ständig förföljelse, genom
uppenbar elakhet skulle lyckas förstöra min glädje öfver
lifshändelsernas spännande omvexling — så mötas vi
framför den stora porten. Eller, i fall denna gudomlighet
aflägger den hemlighetsfulla, alltid hotande, men
oemotståndligt fängslande Napoleons-mask, som tvingar en att följa
dess farliga ingifvelser, i fall dess rörliga drag stelna i
slutlig, intetsägande ro — då gå vi in bakom den höga
muren. När nöd eller tråkighet kännas allt för outhärdligt
tunga, beger jag mig dit för att rädda lifvet. Ty hvarför
skulle jag dö, när ensamheten gömmer de största njutningar,
som kunna erfaras på denna planet. Där vidgas tankens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
