Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Anatole France, essay af Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
synkraft ocli från andra verldar höres i tystnaden en
hviskning. Jag känner i Europa många frestande kloster, där
ett lugnande studium af gammal och ny lärdom kunde
drifvas, eller en konstnärlig alstring, skyddad mot
tidsandens skräckvälde, eller grubblets stumma konst. Där utsikten
är som vidast och vackrast och luften som mildast och starkast
ligger en fristad för moderna anakoreter. För dem är
späk-ning och fasta en styggelse, skönhet ett behof och
njutning en plikt. — Ginge jag dit för att hvila ut en stund
från lifvet, eller låta det rinna till slut, skulle jag genom
några få böcker söka ersätta ett par kloka vänner, som
eljest kunde locka mig ut igen. I klosterbiblioteket skulle
jag nog kunna låna De Imitatione, men Don Quixote,
Ba-gavadghita, Zarathustra måste jag smuggla in i min
köm-fortabla cell. Kanske den ende af alla nu lefvande fransmän,
som en verldsförsakare icke skulle kunna undvara, är
Ana-tole France: hans Jardin d^picure, hans böcker om abbé
Jeröme Coignard, hans Livré de mon ami, hans Thais.
Honom skulle jag läsa, när jag märkte mig sjunka ned i
mystik och när min tro blef för säker och stenhård, läsa
honom för att väckas till tvifvel och tankens ödmjukhet.
Jag skulle läsa honom, när menniskohatet lade mig onda
och bittra ord på tungan, för att lära mig blifva tålig och
fördragsam med rasens outplånliga lyten, eller när jag blefve
afundsjuk och bländad af de solbelystes glans" af deras
rikedom och makt och storslagna kvinnor: läsa honom för
att åter kunna skära genom ytan och utbyta
missundsam-heten mot ett välvilligt medlidande. Eller när min
sam-hällsanda blefve bångstyrig och gåfve mig ondt samvete
öfver att jag icke såsom de andra lånade min kraft till
trampkvarnens drift, eller om de plågade mig med sina
bitande slagord om plikt, uppoffring för andra, arbete _____
då skulle jag i denne mans verk kunna lära det Kemiska
sinålöje, som blixtsnabbt sopar de skällande och gnagande
krypen ur vägen för den fot, som ’vandrar mot det land,
om hvilket de gamle drömde att det låg i himlen.
$
Anatole France är icke någon banbrytare och häller
icke en fulländare. Hvarken det nya, som är på väg, eller
det gamla, som redan hunnit fram, kan locka honom ut till
de yttersta konsekvensernas farliga och ärofulla brant.
Han går icke i spetsen för någon lärjungeskara såsom
skapare och bärare af ett eller annat upphetsande slagord,
darior är hans inflytande mera innerligt och stilla, än klart
skönjbart. Lika litet som någon går i hans fotspår följer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
