Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Anatole France, essay af Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
skulle sätta lians känsla i rörelse liar tviflet grusat, logiken,
som han lekt med, har gjort ett upprörande sköflingståg
öfver de marker, som han måste hålla fredade, har hotat
de gudar, hvilkas bilder voro honom oumbärliga. Då ingår
han med Logica ett ironiskt fördrag: han förbinder sig
att icke kränka hennes hersklystna majestät genom att
hvarken hylla eller förkasta, antaga eller ringakta de system,
teorier, trosläror, meningar eller paradoxer, som stå under
hennes höga beskydd. Han lofvar att alltid, så snart han
tänker, villigt följa Logica, hvarhälst hon täckes leda
honom. Till gengäld lofvar Logica att icke störa, förbittra,
eller kasta onda ögon på hans vördnad för det goda, hans
glädje öfver konst, natur, familj elif och arbete, samt att
aldrig låta sin vapensven Skepsis komma in i den heliga
lunden och skända älsklingsgudarna. I sina känslor och
stämningar måste han leka fritt, som om Logica ej funnes.
— Sålunda ändade till ömsesidig belåtenhet striden mellan
Anatole France och Logica Alla stora filosofer le och
peka finger, men segerstolt och jned ett spetsigt
diplomatlöje svarar den sluge tänkaren, i det han vänder dem
ryggen: I store mästare, jag är i första rummet människa
och därefter filosof!
Den Anatole France, som står på god fot med logiken
och ledigt slingrar sig mellan tillvarons stora och små
problem för att beskåda och undersöka dem från alla sidor,
bär i hans verk namnet Jérome Coignard. Denne förvånande
och underhållande figur är en klok och lifserfaren munk
från förra århundradets Paris på venstra Seinestranden,
ett slags teologisk bohéme utan -pengar eller goda seder,
men med så mycket bättre hufvud och så mycket rikare
hjärta. En gång fick han af en slump en hängifven
lärjunge i den unge Jakob Spettvändare, en värdshusvärds
son, som skulle tvingas lära grekiska för att därigenom
kasta glans öfver sin familj. Blygsamt och troget mindes
och uppskref Jakob de äfventyr han i sin gode mästares
sällskap upplefde tillika med de djupsinniga och lifliga
samtal, som denne förde öfver de mångfaldige ämnen, som
väckte hans uppmärksamhet och satte hans lättrörda tankar
i gång. Abbé Coignard’s lärjunge, ehuru han vardt en
välmående bokhandlare, lät icke trycka sitt verk, ty utbildad
som han var af en förståndig lärare var hans omdöme
om det litterära anseendet sundt, och det värde han tilläde
ett skriftställarnamn det riktiga d. v. s. intet! Han visste
att eftervärlden missförstår allt hvad hon icke glömmer,
och han höll sig utan tvifvel tillräckligt skadeslös för sin
möda att arbeta med pennan genom den glädje denna
sysselsättning skänkte honom själf i stilla timmar. Anatole
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
