Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Anatole France, essay af Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
France, som säger sig hafva funnit Jakob Spettvändares
hundraåriga manuskript i en fornsaksbod på Boulevard
Montparnasse, har utgifvit det i tvänne band under titlarne
La Rötisserie de la reine Pedaque och Les opinions de
Vabbé Jéröme Coignard. — I sin katolska tro var denne
abbé orygglig, men allt som icke angick tron blef i
oskrymtad ärlighet nedbrutet och uppbygdt igen af hans härdade
och af gängse meningar obesmittade intelligens. Han
saknar sinne för system och förstår icke att handtera det
murbruk af sofistik, hvarförutan en samling filosofiska satser
svårligen kan få en väl afrundad helhetsform. Han har
en syndig kropp, men anses dock med det rätta för en
stor moralist. Abbé Coignard tror, som en sann kristen,
på människans ursprungliga onda natur, på arfsynden, så
visst och vist att ordet revolution väcker hans löje, och
den medfödda dygdens apostlar hans blida spe. På
tillfrågan svarar han, att en regering icke bör störtas annat
än af de blinda och döfva, långsamma och oemotståndliga
krafter, för hvilka intet blir beståndande. Han är tålmodig
och sätter sin lit till tidens outtröttliga nötning. Denne
fördomsfria nihilist verkar i den skildring Anatole France
ger af hans ande genom en förening af sin friskt animala
njutningsglädje, sin lärda kultur och sina från alla
vörd-nadsfulla hänsyn frigjorda ord, behagligt eggande på den
enfaldige nykomligen i tankens hage, vällustigt spännande
på den, som där redan nött sina skor. Han blir för dem
som lyssnat till honom “som filosoferar med hammaren“
en mera godmodig än hemsk samtalare, en underhållande
vän och såsom den bedröfvade Jakob Spettvändare på hans
grafsten tacksamt vittnar, “en af jordens klokaste män och
kvickaste hufvuden“.
Om man företager en psykologisk gruppering af en
särskild del af Anatole France’s verk, i det man på den
ena flygeln ställer Jéröme Coignard, i midten Sylvestre
Bonnard och på den andra flygeln Le livre de mon ami,
upptäcker man till sin stora ironiska öfverraskning att
författaren råkat låta äktenskapet med hvad därtill hör rena
och förbättra de skildrade människorna och samtidigt
småningom fördumma dem. Jéröme är såsom prest dömd till
celibat och allt det, som han kan komma att njuta af
beträffande äkta ståndets härlighet, inskränker sig till hastiga
och skygga omfamningar af en i hela Quartier Latin
mycket känd jungfru vid namn Katrina. Han har ingen
hushållerska, ty han äter för det mesta på krogen, och han
sofver livar som hälst det faller sig. Till gengäld är hans
intelligens alltid fri och vaken, såsom tydligt framgår af
Spettvändarens anteckningar. Sylvestre Bonnard, medlem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
