Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Anatole France, essay af Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
Det påstås, om med allvar eller ironi skall jag icke
kunna säga, att det är gunst hos damerna, som i vår tid
skaffar diktarne berömmelse. Männen ha allt för litet tid
att läsa. Upptagna af sina affärer, sin sport och sin
politik, finna de i verkligheten spänning mer än nog, och
tillika göra de allt för gripande, eggande eller nedslående
iakttagelser samt äro utsatta för allt för många
förvecklingar, segrar och nederlag, för att ett i dikt återgifvet
stycke lif skulle kunna annat än pina och trötta dem
eller lemna dem likgiltigt kalla. Den tragikomiska historien
om konstnärsnamnens utväxt till ryktbarhet är full af
exempel på, huruledes fullt färdiga, öfverlägsna talanger,
aktade och beundrade i en trång brödrakrets, måst vänta och
vänta på att slå sig igenom, tills de en gång, plötsligt och
öfverraskande, genom en ofta rätt medelmåttig produkt
vunno kvinnors uppmärksamhet och därmed det namn de
åtrådde. Så blef Coppée först känd genom sitt lilla stycke
“Le passant", Sully Prudhomme genom sin tvifvelaktiga
"Le vase brisé", Soulary genom sin ännu mera
tvifvelaktiga “Les deux cortèges11. Och intet annat än kvinnogunst
kan förklara Bourgefs anseende som romanförfattare, eller
den föraktlige Marcel Prevosfs hundrade upplagor.
Anatole France s fall är ett liknande. Känd hade han redan
blifvit genom sina veckokritiker i Le Temps, men
damer-na,s ynnest, äran och akademien vann han först efter sin
minst uppbyggliga roman: “Le lys rouge“. Han är
lycklig därutinnan, att han icke förmår stöta manliga läsare
från sig, äfven när han fuskar i kärlekstragedier och
skildringar af mondänt lif. Ty han kan icke undgå att alstra
idéer och att göra sina människor betydande och
underhållande.
3 Den kärlekshistoria, som går igenom "Den röda liljan“,
är högst egendomligt stiliserad. När Anatole France
förtäljer om hur kärleken intog flydda tiders människor, hur
Balthasar älskar eller hur Thais kurtiserar, tro vi honom
såsom vi alltid lätt tro och låta oss blända af det fjärran
aflägsna och förflutna. Vi ha intet att invända, ty vi veta
om dessa väsen lika litet som diktaren själf. Men den, som
vill återgifya nu lefvande personers lidelser, kan blifva
ganska farligt utsatt för att träffa en läsare, som vet bättre
besked än han själf och därför har rätt att göra
invändningar. Det är icke för mycket sagdt att Anatole France
ar en smula klumpig, när han talar om damer. Han
skämtar öfver sm’ oerfarenhet på många ställen i sina kritiker
och visar dessvärre i novellerna, att det icke är af falsk
blygsamhet Han är blott ytligt invigd i den erotiska
mekaniken och har en allt för hög föreställning om den sin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
