Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Johan III och den katolska reaktionen, af J. Kreüger. Första afdelningen. I—II - II. Det religiösa tillståndet i Sverige vid Johan III:s tillträde till regeringen. Hans försök att förbättra detsamma. Kyrkoordningarne 1571 och 1575. Liturgin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
log
gens helgande, dels böner att begagna när prästen tvättade
händerna och iklädde sig inesskläderna, särskildt för hvarje
plagg-
Sedan detta skett, och prästen yttrat: “Jag vill ingå
till Guds altare“, lästes syndabekännelsen, nästan
öfverens-stämmande med vårt formulär, hvarefter följde den s. k.
Introitus eller inledningen till mässan med en latinsk eller
svensk psalm så “Kyrie eleison^ som sjöngs på svenska
eller latin. Därpå vände sig prästen till folket och sade:
“Herren vare med eder“, och folket svarade: “Så ock med
Dinom ande“, hvarefter, och sedan bönen försiggått,
upplästes Pauli epistel och evangeliet. Mässans första del
slutades med predikan.
Andra delen af mässan började med Litanian och
innehöll den s. k. Præfatio eller nattvardsgången samt
slutade med Herren välsigne eder.
Nattvarden utdelades, ej sålunda som i katolska
kyrkan, så att endast prästen anammade kalken, utan åtnjöts
nattvarden af församlingen sub utraque specie, en sak
hvarpå Johan lade högsta vikt. Intet af de 1544 afskaffade
katolska kyrkobruken var återupptaget, hvarken
Maria-kul-ten eller helgonadyrkan eller vigvattnet eller själamässorna
m. m. Bönerna hade ej något specifikt katolskt innehåll.
En del af gudstjänsten skulle förrättas på latin, men
åtskilliga delar skulle ske på svenska, och i öfriga fall var
valfrihet lämnad åt prästen. Predikan skulle förrättas på
svenska. Ibland anmärkningar, som gjordes emot liturgin,
var den, att nattvarden däri betraktades såsom ett offer;
men denna anmärkning framställd af Abrah. Angermannus
och grundad på ett i liturgin förekommande uttryck
“offera-mus“ var fullkomligt obefogad. Det enda som egentligen
påminde om den katolska ritualen var prästens
handtvag-ning och påklädning med åtföljande böner.
Liturgin, som trycktes 1576* mötte emellertid
åtskilligt motstånd. Det förnämsta stödet för detta var hertig
Carl, som inom sitt hertigdöme alldeles motsatte sig
antagandet däraf. Bland motståndarne må för öfrigt nämnas:
d. v. rektor scholæ, sedermera ärkebiskopen, Abrahamus
Angermannus, som uppträdde mot liturgin med en skrift
Refutatio liturgiæ &, Olaus Midelpadius kyrkoherde i
Stockholm, biskop Martin i Linköping, som af Johan afsattes för
sin fasthet i åsikter, Olaus Martini rektor i Nyköping,
Mathias rektor i Strengnäs samt Ericus Olai Schepperus,
* Geijer säger: ”med företal af ärkebiskopen, som därigenom åtog
sig författareskap et”. I en upplaga af 1576 finnes ej något sådant
företal. Se vidare Liturgia eller then Svenska Messordning, på nytt tryckt i
Stockholm 1583.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
