Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Carlyle, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tida kan uppnå, förehöll han obarmhertigt alla klasser och
partier deras synder, gisslade med gripande bilder och
liknelser själfviskhetens välde och dess fördärf, men på samma
gång — och därigenom återvann han de högre klassernas
sympatier — prisade han i hänförande ordalag deras
her-skarekallelse och trons makt.
Dessa kritiska åsikter, med hvilka hans positiva sociala
ideal äro på det intimaste förbundna, framträda tydligare
genom några citat från Carlyles “Past and Presentu.
“Gurth Kedriks af Sachsen lifegne, har blifvit mycket
beklagad af historieskrifvare och andra.* Gurth med
mäs-singsringen kring halsen och vaktande Kedriks svin i
skogen är visserligen icke hvad man skulle vilja kalla för en
bild af mänsklig lycka och sällhet; men Gurth under fri
himmel och medveten om att när dagen är slut vänta
honom i hemmet hans kvällsvard och härbärge och sällskap,
tyckes mig lyckligare än många dagakarlar och proletärer
i vår tid, som icke äro någons lifegne från födseln! Gurths
mässingsring trycker honom icke: Kedrik förtjänade att
kallas hans herre. Svinen voro Kedriks, men också Gurth
erhöll sin föda däraf; Gurth hade den outsägliga
tillfredsställelsen att känna sig, om ock på ett groft halsbandsätt,
oupplösligt förbunden med sina medmänniskor. Han hade
öfverordnade, underordnade och jämlikar. Gurth är nu
för länge sedan “frigjord“ (“emanciperad“); han eger hvad
vi kalla “frihet“. Jag har fått lära mig att frihet är en
gudomlig sak. Friheten, då den blir “frihet att dö och
fördärfvas“, är icke en så gudomlig sak. Frihet? En
människas verkliga frihet består, skulle man kunna säga,
däri, att hon finner den rätta vägen eller blir tvungen att
finna och vandra den. Att hon lär sig eller får lära sig
för hvilket slags arbete hon bäst passar och att hon får
sedan obehindradt utöfva det — eller att hon blir
föranlåten, uppmuntrad och t. o. m. tvungen att sysselsätta sig
därmed! Det är hennes egentliga lycka, ära, “frihet“,
summan af hennes välgång. Den afgjordt vansinnige tillåter
man icke störta sig i afgrunden. Man inskränker hans
frihet, enär man är klokare än han, och håller honom, om
ock med våld, tillbaka från afgrunden! Hvarje enfaldig,
feg och dåraktig människa är ock vanvettig, om det än
framträder mindre tydligt; hennes verkliga frihet skulle
egentligen bestå däri, att en klokare skulle kunna, om hon
råkade på afvägar, fatta tag i henne på ena eller andra
sättet, med mildhet, stränghet eller t. o. m. ytterlig
sträng
* Gurth i Scotts »Ivanhoe» bar en ring kring halsen med
inskriften: Gurth tillhör Kedrik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
