Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Intra et extra muros, några betraktelser öfver kulturens offerväsen, af Antecaptivus. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167’
genom alstras tvifvel om lagens helgd och rättvisans
opartiska handhafvande. Men lika oafvislig är den brottsliges
fordran att icke efter uttjänadt straff ytterligare straffas,
isynnerhet om samhällets inrättning eller kulturståndpunkt
medelbart eller omedelbart vållat hans brottslighet. För
häfvandet af detta, af hvarje frigifven brottsling djupt kända
och af den oförvillade människovännen erkända
missförhållande kan mycket göras, som uraktlåtes. Att omskapa
den allmänna opinionen, hvars uppfattning ofta är djupt
rotad i tradition eller bunden af konventionella lagar, är
visserligen ingalunda lätt, men mycket skulle kunna vinnas,
om de maktägande och tongifvande i hithörande frågor
leddes af rent humanitära principer och med tillmötesgående
upptoge de opinioner, som röra sig i lägre samhällslager.
Dessa sistnämda äga väl ej de teoretiska förutsättningarna
för sakens bedömande, men såsom straffsystemets egentliga
försöksmateriel lära de bäst känna dess innebörd. Hur
många exempel på återfall i brott finnas det ej, hvilka
orsakats af den frigifnes oförmåga att bära straffskammens
tyngd eller af samhällets, genom påtryckningen af
skamstämpeln alstrade ovilja att ens underlätta hans sträfvan
för erhållande af arbete? Undanrödjandet af denna
underliga uppfattning, som på straffet öfverflyttat en god del af
brottets vanära, skulle utan tvifvel vara lika gagnande för
samhället själft som för den straffade.
Men utom af denna uppfattning, som mer eller mindre
gäller alla straffade, drabbas ett stort antal ibland dem
tillika af en lagligt afkunnad vanfrejdsdom, hvilken i vida
betänkligare grad är ägnad att försvåra deras ställning.
“Förlust af medborgerligt förtroende" heter denna vanfrejd
formellt, men den innebär betydligt mer än de i
lagförklaringen angifna förlorade rättigheterna att deltaga i val,
vittna i egen sak m. m. Den är ett brännmärke, som icke
försvinner med den oftast blott temporära anteckningen
i den frigifnes prästbevis, utan kvarstår såsom en aldrig sig
upplösande skamskugga öfver hans lif. Man skulle,
isynnerhet om man erinrar sig de stora orden om upprättelse,
lätt kunna tro, att detta påstående är en öfverdrift, men
redan den omständigheten att hithörande bestämmelser varit
föremål för riksdagens särskilda uppmärksamhet och i viss
mån begränsats visar, att förhållandet ingalunda är
tillfredsställande ordnadt. Samhället själft har uppenbarligen
erfarit så stora olägenheter och obehag, att dess målsmän
fått ögonen öppna för behofvet af denna straffpåföljds
upp-häfvande. Och undersöker man de straffades tankar och
åsikter därom — och de lära väl ej kunna frånkännas all
betydelse, torde man finna, att mången straffad gärna skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
