Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johan III och den katolska reaktionen, af J. Kreüger. Första afdelningen. III—V - III. Katolska reaktionens försök att verka på drottning Katarina och genom henne på kungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
ofta tvistade med Herbst om den saken och i samtal
yttrade mycket emot den katolska tron, hvarjämte han
uppeggade sina präster att i tal och skrift ansätta Herbst,
troende sig kunna förmå honom till öfvergång från Christi
sanna kyrka till sitt kätteri. Men då detta ej lyckades,
och han fann Herbst stå fast på den säkra Idippan, så
utmanade han, som, ehuru utan grundliga kunskaper, hade
ett godt hufvud, Herbst till disputation, och, ehuru jag,
säger Herbst, i honom såg en mycket underlägsen
motståndare, “longe imparem“, emottog jag utmaningen,
förlitande mig på Christi löften och den katolska lärans
sanning och erbjöd mig att inför den jordiske konungen kämpa
för den himmelske. Jag gjorde det likväl, med det vilkor, att
det tilläts mig att åberopa den heliga skrifts mening och
kyrkans helige lärares öfverensstämmelse, såsom domare i
tvistiga frågor och såsom de tillförlitligaste vittnen i
afseende på den apostoliska läran. Sedan jag utverkat detta,
fortfar Herbst, blef af Hans Maj:t en fråga om kyrkan
fram-stäld, som bragtes till det slut, att konungen, omsider emot
sin vilja, öfvertygad genom de mest tydliga bevis, medgaf,
att Christi kyrka var en, hvilken efter Christus förvaltats
af Petrus och hans efterträdare, de romerske påfvarne.
Sedan denna hufvu dfråga medgifvits, ingaf Gud Hans Maj:t
den benägenhet, att han i andra tvisteämnen, rörande
religionen, välvilligt lyssnade till hvad de heliga fädren haft
att säga. Därför talar han redan väl om den romerske
påfven, medgifver messoffret, gillar tal för de döde, sätter
sig icke ihärdigt emot helgonens åkallan, föredrager
pre-sternas celibat framför det gifta ståndet, framhåller
munk-lefnadens förtjänst, berömmer till största delen romerska
kyrkans ritual och har sedan återställt flera af dess bruk.
Så mycket hade han också verkat på sina prester, att de
vid förklarande af den heliga skrift, icke längre följde de
nya tyska teologerne utan de gamla kyrkofäderne.
Till den Gudalika (Deiparem) Jungfru Maria hyser
Konungen den ömmaste kärlek och har anbefallt firandet
af hennes födelse- och bebådelsedagar. Han har också för
afsigt att för framtiden högtidlighålla Christi lekamens
minne. Han börjar jämväl återupprätta klostren; men,
emedan munknamnet ät förhatligt för hans undersåtar, ämnar
han i stället för munkkloster inrätta skolor. Ännu finnas
kvar några nunnekloster. Åt dessa har han gifvit tillåtelse
att emottaga nunnor, samt lofvat dessa klosteranslag. “ Om
allt detta säger sig Herbst vilja skrifva till kardinal
Hosius.
Hvad Herbst berättar, särdeles om sina samtal med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
