Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johan III och den katolska reaktionen, af J. Kreüger. Första afdelningen. III—V - III. Katolska reaktionens försök att verka på drottning Katarina och genom henne på kungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungen, må med mycken varsamhet emottagas. En del
af de åsikter, som Herbst påstår sig hafva ingifvit
konungen, äro visserligen af den beskaffenhet, att de väl
öfver-ensstämma med Johans ofvanbeskrifna ståndpunkt, böjelsen
för en återgång till den äldsta kyrkan. De öfriga,
såsom angående messoffret, helgonens åkallan m. m., strida
uppenbart mot Johans religiösa åskådning. Det är
möjligt, att Johan, som ofelbart var Herbst i dialektiskt
hänseende betydligt underlägsen, blef honom svaret skyldig i
många fall, möjligt att Herbst fattade detta såsom ett
med-gifvande. Möjligt är också, att Herbst enligt Jesuiternes
vanliga sed, för att framhålla hvad stort han uträttat,
pådiktade konungen medgifvanden, som aldrig förekommit.
Man jämföre i öfrigt ofvan lämnade framställning af Johans
liturgi, som redan vid ifrågavarande tid påtänktes och
bereddes. Man finner däraf, att Johan ej gärna kunnat haft
sådana medgifvanden som Herbst tillagt honom. Man
finner ock, att den af några antagna meningen, att Herbst
deltagit i liturgins författande, saknar giltig grund.
Herbst var mycket illa anskrifven hos Lutheranerne,
bland hvilka Abrahamus Angermannus i sin “refutatio
er-roris i Herbest“ går allra längst, beskyllande honom bland
annat utan grund att hafva intrigerat vid
erkebiskopsem-betets tillsättande efter Laurentius Petri. Däremot
berömmes Herbst högligen af Ochanzynski, (Obrath 1174) för att
vara en lärd, gudfruktig och vältalig man. Han skildras
emellertid af Theiner i Annales Eccles, I, 63, såsom
oförsiktigt eftergifvande, “Parum cautus, alioquin bonæ fidei
sacerdos“.
Oaktadt allt sitt nit ådrog sig Herbst ganska snart
såväl påfvens som Hosii missnöje för sin eftergifvenhet i en
drottningen rörande angelägenhet. Han hade nämligen
tilllåtit henne att begagna nattvarden sub utraque specie,
hvilket af kurian togs mycket illa. Gregorius XIII förebrår
honom allvarsamt detta fel, i bref d. 8 mars 1573, dock
lämnande honom tillåtelse att gifva drottningen absolution,
därom Hosius i bref föregående dag underrättat henne
själf. Herbst ursäktar sig därmed, att anledningen h varför
han tillåtit Katarina att begagna kalken, var den, att hon
sålunda skulle lättare förmå att verka på konungen. Denna
ursäkt togs dock ej för god; och det ansågs nödigt att
bereda ett kraftigare stöd åt drottningens tro, än som kunde
påräknas hos Herbst. Därför blef Stanislaus Warszwicki,
en polsk jesuit af stort anseende, som redan 1570 varit
hitsänd i ett diplomatiskt uppdrag, nu 1574 ånyo hitskickad,
i början dock ej såsom drottningens biktfader, hvilket Herbst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
