Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johan III och den katolska reaktionen, af J. Kreüger. Första afdelningen. III—V - III. Katolska reaktionens försök att verka på drottning Katarina och genom henne på kungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
särskildt diplomatiskt uppdrag, efter hvars utförande
Warszwieki kvarstannade på Katarinas begäran icke blott
såsom hennes rådgifvare i andliga ting, utan äfven såsom
Sigismunds lärare ända till Katarinas död. Katarina hade
sålunda två biktfäder, Wisocki och Warszwieki. Den senare
var otvifvelaktigt den förnämste. I bref till sin provincial
d. 17 juni 1579 förklarar sig Warszwieki mycket belåten
både med Katarina och Sigismund (Theiner 111,276).
Warszwücki hade ett stort anseende såväl inom som
utom den romerska kyrkan. Tillhörande Polens förnämsta
aristokrati, såsom son af kastellanen i Warschau, Johan
Warszwieki, och en dam af det ädla huset Paryswicki, blef
han såväl genom sin börd som sin framstående begåfning
och sina kunskaper, särskildt i språk, tidigt bemärkt och af
Sigsmund August använd dels i brefväxling och
statsskrif-ters författande, dels i beskickningar såväl till flera
europeiska hof som till Turkiet. Hans religiösa sinne förmådde
honom emellertid att ingå i det andliga ståndet, och han
erhöll genast efter sin prestvigning kanonikatet i Gnesen
och Posen. År 1567 begaf han sig till Rom och ingick i
Jesuiterorden efter att flera gånger hafva af böjt
emotta-gandet af höga andliga värdigheter. Det var efter
full-bordadt novitiat i jesuiterorden som han första gången
sändes till Sverige.
Här uppstår den fråga i hvad mån det lyckades det
katolska partiet att förmå drottning Katarina att verka för
Johans omvändelse.
Katarina var en särdeles ädel företeelse. Hon var
djupt religiös; ehuru hon noga höll på iakttagandet af de
kyrkliga formerna uppgick ej hennes religiositet häruti,
utan hon satte gudsfruktan hufvudsakligen i kärlek till
nästan och bemödandet att kunna hafva aktning för sig
själf. Hon älskade af hjärtat sin 11 år yngre man och
rönte alltid hans fulla högaktning. Hon sökte ej i politiskt
hänseende inverka på Johan; och, ehuru hon visserligen
skulle önskat, att han delat hennes katolska tro, ville hon
ej heller i detta afseende inverka på hans öfvertygelse,
hvilket hon dock ansågs göra och hvarför hon mycket
prisades, möjligen just för att förmå henne därtill. Hennes
åsikt i detta, afseende framgår af följande bref till kardinal
Cronmer, dat. Stockholm d. 6 febr. 1570: “Ni skrifver till
oss, att vi skola återföra Hans Kongl. Maj:t, vår Gemål, i
den gamla kyrkans sköte. Vi gjorde det ock gärna: men
Hans Kongl. Maj:t säger, att han måste hålla sig till hvad
de gamle lärt, och vore han äfven benägen, skulle hans
undersåtar ej tillåta det. Gud kan dock göra så, att han
skänker både Konung och folk sin heliga ande“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
