Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - På redaktionens bord - Nordlindh, anmäld af F. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
volym, som företedde starka intryck af Per Hallströms
diktning, men som dock visade tillräcklig sjelfständighet och
originalitet för att icke dess författare skulle betecknas som ren
efterapare. Detta kan man emellertid ingalunda säga om
författaren till »Steg i snön». Men det är ett farligt företag
att söka efterbilda en så personlig och egendomlig stil som
Per Hallströms. Ty det tjusande behag och den subtila
chårme, som känneteckna »En gammal historias» och
»Briljantsmyckets» författare, kunna icke reproduceras af någon
annan, man må strö omkring sig med hur många tankstreck
som helst och upprepa orden hur många gånger man behagar.
När hr Hans Magnus Nordlindh söker träffa tonen och
stämningen hos sin förebild, då ter sig hans diktning på följande
dyrbara sätt: — »Och tonerna samlades och skildes, samlades
och skildes, och sakta, omärkligt nästan, bröt en melodi fram
genom det entoniga sorlet, tonerna samlades och skildes» etc.
—-. »Det var vågorna, som sjöngo, — — Det var vågorna,
som sjöngo.»
Och eftersom vi börjat, så låtom oss fortsätta med en
liten axplockning på hr Hans Magnus Nordlindhs åker. »Han
gick böjd nu, dyster nu. — Det var som rytm af en vårsång
i hans gång nu, det var ljust leende i hans blick nu. —
Fiskarbåtarna vände hem nu. — Det var tyst nu, de andra >
hviskningar hade tystnat nu. — Hviskningen ljöd starkare
nu. — Fiskarbåtarnas segel voro nära nu. — Hon hade
slutat att ropa nu. — Det var ej som förr nu. —■ Det är
otäckt i ijällen nu. — Dimman hade hunnit dit nu. —
Trollskrattet hade upphört nu».
»Och nu var han också, han också arbetsgudens fräl.» —
»De reste sig alla, en efter en; en efter en, tysta» — »De
tyckte sig se hviskande, hviskande munnar». — »Han var
vild af längtan. — Han var vild af längtan». —»Med
långsamma steg gick han, likasom på måfå. — Med långsamma
steg gick han, likasom på måfå.» — »Som en galen man
sprang han». — »Henrik sprang». — Henrik sprang med
glupande skräck i hälarna (!)». »Som en galen man slog han
omkring sig». — »Och som i dröm reste han sig och som
i dröm gick han efter henne och som i dröm följde han
henne». — — — »Då var det — då kände han plötsligt som
om ett moln lindat sig omkring honom och fört honom framåt,
viljelöst framåt — framåt; eller som om en kvinna svept sin
mantel omkring honom och fört honom framåt, viljelöst framåt
— framåt.»
Hr Hans Magnus Nordlindh har redligt gjort sitt bästa
för att väcka stämning hos läsaren och draga honom ifrån
allt, som kunde tänkas stå i samband med verkliga lifvet.
Skada blott, att han härvidlag användt så gamla, öfvervunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
