Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från Frankrikes andra hufvudstad, af Algot Ruhe. 1—3 - 2. La Fourvière
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
i dalarna får ju blott topparna att glöda så mycket starkare.»
»Ack, ack! det jag målar är solen, hvad den faller på är
mig det likgiltigaste af allt, jag tar en sten, ett par träd, en
backe, något dödt och intetsägande, och så ser jag hur den
förtrollar dem, hur den sveper in dem i serpentinslöjor och
dansar rundt med dem så länge tills jag hunnit få fram några
färger på min duk. Ljuset från höjden i dess oändliga
reflexer på ett jordens småting — det är min målareidealism.
Se de diktare, som hunnit längst, de gifva det också, ljuset
från höjden i dess reflexer i menniskosjälen, ett jordens
småting! De vanda liksom jag ryggen till de stora landskap,
där blicken blott irrar omkring utan att se, för att återgifva
de vibrationer, som blott konstnärens fint utvecklade organ
kunna särskilja.» Kvällen kom. Vi stego upp i metalltornet
och läto fyren i toppen tändas och det elektriska ljuset,
sam-ladt i ett system starka, ställbara linser, flacka hit och dit
öfver den mörka staden under oss. Ljusstrålen utgick tunn
och fin och spridde sig småningom, så att den i djupet
illuminerade en stor yta. Intet larm trängde upp till oss, och
foglarna sofvo; blott då och då sprakade båglampan och kom
strålen att blinka. Plötsligt afbröt jag den elektriska
strömmen, och såsom genom ett trollslag tändes i samma
ögonblick nere bland husmassorna tusentals små dallrande ljus.
Det var den 8 december, festdagen för jungfru Marias
obe-fläckade aflelse, och hvartenda fönster var upplyst. Elevatorn
förde upp till vårt höga gömställe ett. stojande sällskap, som
jagade oss på flykten. Saöne’s kajer lågo i full belysning
med den djupa, breda floden mellan sig i mörker.
Fourvière-bergets sida var dekoreradt med hyllningsord till Maria i
kolossala bokstäfver af oräkneliga lampor: Ave Maria, Lyon
å Marie, Gloria Mariæ lästes i gult, blått och rödt. I sin.
ensamma storhet strålade templet i växlande bengaliskt ljus,,
fantastiskt blandadt med det sken, som strömmade ut genom
dess upplysta fönster. Röken från fyrverkeriet höljde sina
mystiska slöjor kring tornens mörka skuggor. En syn från
ett förtrolladt land, en gripande agitation för den rätta tron!
Utan dig sköna tempel skulle mina blickar icke finna
hvila, när de skåda upp från gatornas utslitna enahanda och
de mötande människornas affärsmessiga och utpinade ansikten.
Hvart jag går i stadens krokar vet jag att en vändning på
hufvudet är nog för att få se dig lockande mig till
längtans-fullt drömmeri bakom din breda balustrad. När jag ser dig
i den sjunkande solens förgyllning — så litet sträng, så litet
kyrklig — då glömmer jag kanske allt för lätt att dina
koketta prydnader äro helgade den rena jungfrun, och jag glider
ut, i fantasier om konst och sinneslust. Hvarför ler du också
så förtrollande, och hvarför står du högst af alla hus i staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
