Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Från Frankrikes andra hufvudstad, af Algot Ruhe. 4—5 - 4. »Guds förbrytelser» - 5. Lyonesiskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
En ung man tränger sig fram till tribunen, hans kläder
äro flängda, när han när dit, Ordföranden böjer sig ned för
att höra hans namn och halar honom upp, medan de
bak-omstående hojtande skjuta på. Med en otymplig bugning för
Faure beder han denne om ordet — nedifrån ropas:
»Vi vilja höra den andre, den nye, den helige!»
Och Sebastien Faure tiger när den andre tager vid:
»Hr Faure har blifvit uppfostrad hos jesuiterna, och i
sjutton månader har han varit novis i Jesu sällskap. — —
»Det veta vi allesammans! — Det var hans föräldrar,
som tvingade honom! — När hans fader dog, gick han sin
väg.»
»Vi, som njuta godt af dessa samme fäders kärleksfulla
undervisning, kunna icke annat än beklaga............»
Längre kom han ej. Två handfasta pojkar sprungo upp
på tribunen och hissade varligen ned talaren. Halfva hopen
skrek: Okynne — andra hälften skrattade. Jesuiternas elever
kunde for heshet blott hväsa.
Sebastien Faure kom in på kapitlet om regeringens
kle-rikala politik, och församlingen troppade småningom af. Man
var trött, ingen hörde på. Kvinnorna hängde fallfärdiga på
sina mäns armar. Männen smögo sig intill en vägg eller en
pelare för att få stöd. Föredragets sista ord föllo slappa till
jorden; och ett lefve för talaren besvarades endast med
oregelbundna tjut.
Ut i Guillotière-stadsdelens geometriskt regelbundna
gator spredos de tusenden, som för några timmar fått känna
den ljufva lusten att tänka. Storskräflande, disputerande,
högt-ropande gå de hemåt.
[-5-Lyonesiskan.-]
{+5-
Lyonesiskan.+}
Ännu för blott några få år sedan var Lyon en stad med
utprägladt provinsiella vanor. De rika familjerna lefde, som
rika familjer i alla provinsstäder, förnämt tillbakadragna,
under dyrkan af Gud, musik, och sina växande kapital.
Möjligen har en eller annan dam, kanske en infödd parisiska
genom sina toiletter och fester väckt de inföddas afund; de
hafva nu blifvit smittade af prålsjuka, och långsamt försiggår
hela socitetens modärnisering. Dock märkes ännu ofta pä
kläder och sällskapsformer den gamla tidens stränga enkelhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
