Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - På väg mot paradiset, af Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
På väg mot paradiset.
I samtalsrummet på det stora Hotel National i Lucerne
sutto, vid ett fönster utåt sjön, två män. Den ene, grefve
Zubofi, läste ett tjockt bref, bestående af många små ark,
hvilka han omväxlande tog upp från bordet och lade dit
tillbaka. Den andre, Edouard Cesti, tummade med
frånvarande min ett slags radband af olikfärgade, utskurna
stenar. Han leddes, men vågade ej störa sin upptagne vän,
hvilken han emellanåt gaf en flyktig blick, blandad af
fruktan och vördnadsfull kärlek. Båda voro unga och till
hållning och kläder af engelsk typ. De voro af reslig växt,
och deras anleten buro uttryck af förnämt lugn.
Grefve Zuboff lyfte sina ögon från brefvet och
stirrade svårmodigt öfver kajen och sjön. Han sade, liksom
för sig själf:
— Den man, som skrifvit till mig, är sund, ty det
bereder honom stor glädje att tänka. Emile Granton är
vis, ty han har försökt alla njutningar och dröjt vid den,
som fyllde honom med största behaget. Han är
ofruktbar och okänd af ren beräkning. Hans jordelif kommer
att slockna som en präktig kornblixt, dallrande och
ljudlöst, men hvilket fynd för en himmelsk axplockare, hvilket
svällande frö att så i ett paradis’ mylla!
Hör här hvad han skrifver: “Det är så många år
sedan min moder såg mig, och hon lefver så långt borta i
vester att allt hopp om ett möte är ute. Plågad af
längtan har denna eljes skarptänkande kvinna skapat sig en
egen tro på en stunds postmortalt lif — för att kunna
flyga öfver hafvet, se sin son och sedan somna in. Vore
jag icke Er så nära, att en kallelse från vän till van kunde
hörsammas på några timmar, skulle jag icke tveka att
omfatta min moders blygsamma tro för att kunna få kasta en
sista afskedsblick på Er, som jag känt och haft kär som
ingen. “
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
