Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - På väg mot paradiset, af Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grefve Zuboff fortsatte att för sig själf läsa sin
lyon-nesiska väns underhållande bref, medan Cesti otåligt
väntade på ett gynsamt afbrott för att med ängslig stämma
säga: — Det är i dag en månad sedan du första gången
frågade mig om de döde.
— Och jag är ännu lika klok. Du har skildrat för
mig en massa oklara syner, berättat en hop likgiltiga
händelser om okändt folk och gifvit mig några ark poetisk
filosofi. — Hvar kommer allt detta ifrån?
— Du mins, när jag såg dig första gången, att
jag-oemotståndligt kände mig dragen till dig. Jag sade till
mig själf: han har kraft att väcka det som gömmes i mitt
inre. Du gjorde mig strax till din vän, ty du grubblade
öfver samma gåtor som jag. Då bad jag dig använda mig,
hänsynslöst slita upp mig och rifva mig i stycken för att
finna något af det vi båda sökte.
— Ti*ll och med när du sof i min närvaro, lärde du
mig intet, som jag ej förut visste. Det var du, som
talade, eller nästan du, ty vaken var du ej så stor som i
sömnen.
— Jag försäkrar dig, att jag var utan medvetande,
när jag sof och utan minne, när jag vaknade. Själf säger
du, att jag vaken aldrig kunde ha svingat mig så högt i
tankedigra fantasier, som när du tvang mig i sömn.
— Ja, minnet af dina ord skall länge blifva mig en
angenäm och tankeväckande förströelse. Du är en stor
diktare, Edouard, när du icke är vaken. Men du har icke
fört mig ett steg närmare vissheten om några hemligheter.
Lika mörk som verlden på andra sidan låg för mig, när
jag började läsa dessa fantastiska och okloka böcker, lika
dunkel är den, sedan jag nu en månad i timtal plågat dig för att få
några bevis. Aldrig har ett underverk inträffat under
omständigheter, som tillåtit en ovederlägglig undersökning af
dess gång. Och tills detta sker, tviflar jag på möjligheten
af en förbindelse med de väsen jag antar lefva, dolda för
våra sinnen.
— Jag beder dig ännu en gång, använd mig till hvad
du vill, ty jag får ju se dig igen.
— Ja visst, när vi tillräckligt tröttat oss med detta,
torde jag komma att döda dig. Det blir en fråga vi ställa
till naturen. Vi vilja inleda henne i frestelse att tala.
De båda vännerna återföllo i tystnad. Hos deras
tankar var döden en daglig gäst, ett lotterispel, som de
betraktade, ibland med ironi, ibland med ängslan, alltid med
nyfiket begär att veta mer. Grefve Zuboff var,-trots sina
unga 28 år, trots sin färdighet i sport, trots sin rikedom,
en främling på jorden och en trött enstöring. Edouard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
