Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ett och annat om jubileet och utställningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
467
många helsvarta stygga fläckar, att ett aldrig så ifrigt
upprepande af det delvis sanna påståendet att tullfrågan icke
längre är aktuel kan och får släta öfver dem äfven i det
aldrig så mycket åt det aktuella riktade moraliska
medvetandet.
Det andra står tvifvelsutan på många håll omedelbart
eller medelbart i ett ganska intimt samband med
nyss-nämda tidsdrag, äfven om orsakerna därtill äro
mångahanda. Det är på ena sidan den politiska moralens och
karaktärsfasthetens allt mer kring sig gripande dekadans
och å den andra sidan försvinnandet af en hänförelse och
en lidelsefullhet, som utan att låta hypnotisera sig af
fraser eller illusioner om personer och tidsförhållanden dock
håller fast vid och på sitt område och efter måttet af sina
krafter arbetar för förverkligandet af sina politiska och
sociala ideal.
På grund häraf hade det kanske varit bäst att icke
göra så stort nummer af de gångna tjugufem åren. Inga
skönmålningar, inga aldrig så vältaliga adresser, inga aldrig
så lysande och dyrbart anordnade illuminationer och
ceremonier mäkta dölja denna demoraliserande och om inre svaghet
vittnande tidsriktning.
De gamla egyptierna vid sina gästabud och romarne
vid sina triumftåg sörjde som bekant alltid för en liten
lämplig påminnelse om den mänskliga ofullkomligheten. Vid
kungajubileet i september tillhörde det enligt ceremonielet
högärevördiga presterskapet att med anlitande af guds ord
uppfylla samma roll som den egyptiska likkistan och den
löpande och ropande romerska slafven. Men det kan ur konung
Oskars egen tid hämtas ett memento af mera konkret
natur och mycket tydligt talande om äfven en konungs
ofullkomlighet, om att en konungs ord i våra dagar emellanåt
äro maktlösa och att han får finna sig att “regere modeste“,
ja i vissa fall alldeles för modest, och det memento är det
snöpliga resultatet af konungens af det vackraste,
ärligaste uppsåt och känsla dikterade ord i ett mycket bekant
kungligt diktamen. De orden ha blifvit ord skrifna uti
sanden. Förhållandena hafva så velat, och förhållandena
representeras därvid närmast och hufvudsakligast af första
kammarens styrande herrar och deras fördelar och
politiska kombinationer samt statsministrarnes mer eller mindre
behändiga anpassning därefter och begagnande af dessa
förhållanden. Det är en bitter läxa både för konung och
folk.
Det har varit lätt att märka att på ett och annat håll
Karl XV gräfts upp och gjorts stor, för att den nu lef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
