Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Johan III och den katolska reaktionen, af J. Kreüger. Andra afdelningen. VI—VII - VII. Possevinos andra besök i Sverige 1579 juni—1589
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5i6
taga mycket öfverhanden uti hela christenheten, att H. M.
fördenskuld förhoppats därmed hjälpa till att uppväcka en
generalunion och icke till att upptaga någon gammal ej
heller till att införa någon ny villfarelse med annat mera
som på den tiden kan tjänligt vara. Detta betänkande är
undertecknadt af Per Brahe, Gabr. Oxenstjerna, Nils
Gyllen-stjerna, Göran Gera, Erik Gustafsson Stenbock, Hogenschiöld
Bjelke, Erik Gyllenstjerna, Gustaf Banér, Erik Sparre.
För att offentligen visa sin afsikt med sina reformer
inom det religiösa området samt deras innebörd och på
dessa erhålla ytterligare bekräftelse, sammankallade Johan
nu det bekanta mötet i Linköping. Där samlades i början
af Juni 1580, förutom 70 prester åtskillig adel och ibland
dem flera af de rikets råd, som undertecknat adressen af
februari såsom Hogenskild Bjelke och Gustaf Banér. Erik
Brahe, son till gamle grefve Per och gift med en
Lüne-burgs prinsessa samt öppen katolik, var ock närvarande
(Possevinos rapport, refererad af Theiner, Annales Eccles).
Här förklarade Johan, att den Elelige ande uteslutande
hvarken var fäst vid Lutheraner, Reformerte eller Katoliker,
“nec Wittenbergæ nec Genevæ neque Lepsiæ nec omnino
alicabi neque Romæ allegatum esse spiritum sanctum.“
(Possevin ibd. som åtminstone vid refererandet af Johans
yttrande om den helige andes förhållande till Bom väl kan
anses vittnesgild). I religiöst afseende skulle man ej rätta sig
efter en enda människas mening. Quot capita tot sententiæ.
Fördenskuld och då sanningen är en vill jag, sade Johan, att i
skolen följa hvad kyrkofäderne sammanstämmande antagit jämte
den heliga skrift. Men af bibeln hafva vi icke någon
annan tillförlitlig (integram) öfversättning än den gamla
latinska (vulgata). De senare vimlade af origtigheter.
Kungen som därjämte försvarade sin befogenhet att
tillse, att villfarelser i religionen ej finge frodas i hans
rike, hade sålunda angifvit sin religiösa ståndpunkt. Han
ansåg spiritum sanctum non esse allegatum Bomæ, således icke
den katolska religionen vara den enda sanna men fann
sanningen böra sökas hos kyrkofäderne och i den heliga skrift.
Vidare fordrade han bekräftelse på sin redan antagna
liturgi, som väsendtligen ej var annat än en yttre form
för gudstjänsten, väl behöflig i anseende till de
oregel-bundheter som insmugit sig i densamma samt gudstjänstens
brist på en högtidligare prägel. Att åtskilligt i denna
liturgi lånats från den katolska gudstjänsten var väl i och
för sig själf ej af så stor betydelse. Det kunde emellertid
lätt föranleda och föranledde onekligen mycken oro, vid
hvilket förhållande det måste anses såsom ett stort fel af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
