Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Louis Napoleon som statssocialist, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
tillräckligt förråd af lefnadsmedel. Napoleon III införde
nu 1854 “Caisse de la boidangerie“, till hvilken bagarne
i tider af låga spamnålspris måste erlägga vissa procent
för att under år, då spanmålsprisen vore höga, mottaga
tillskott och därigenom kunna hålla fast vid de gamla
brödprisen. Man kan göra sig ett begrepp om denna kassas
verksamhet, då man hör att under de dyra åren
1854–1856 den utdelade bland Paris bagare 55 millioner francs,
så att folket knappt märkte något af fördyringen. Och då
slutligen 1863 — enligt tidens individualistiska drag —
bageriyrket frigafs, höll man dock fast vid principen om
en bagarkassa, i det att man för hvarje till Paris infördt
kilogram spanmål uppbar en centime och använde den
därigenom hopbragta summan till att genom tillskott till bagarne
hålla brödprisen nere. Äfven i slaktaryrket sökte Napoleon
III 1855 genom införandet af en köttaxa, som skulle
ansluta sig till de dåvarande kreatursprisen, åstadkomma så
billiga priser som möjligt. Men just under taxans
herravälde blefvo priserna ovanligt höga, och detta misslyckade
experiment förde till att man snart derefter (1858) bröt
med hela principen att reglementera för slaktaryrket och
äfven här införde näringsfrihet.
Napoleons viktigaste socialpolitiska handling är dock hans
försök att bekämpa arbetslösheten, och detta skedde icke
i prinsbroschyrens fantastiska form, utan genom ett system
af offentliga byggnader. Som bekant lät seineprefekten,
baron Haussmann, roi de Paris, rifva ned de gamla, smutsiga
och krokiga stadsdelarne i Paris och i stället uppföra
vackra ljusa kvarter med breda gator och präktiga torg.
Inom ett och ett halft årtionde blef ensamt i
hufvud-staden öfver en och en half milliard använd på offentliga
byggnader. Och på samma sätt gick det till i Lyon,
Marseille och Bordeaux. Denna åtgärd medförde i den
storslagna stil som den utfördes många viktiga följder:
för ett stort antal arbetskrafter bereddes varaktig lönande
sysselsättning, lönerna måste i allmänhet få tendens att
stiga, företagsamheten måste å alla håll väckas genom de från
byggnadsverksamheten utgående impulserna, men slutligen
måste hufvudstaden bli förskönad och af sig själft bli en
great attraction för alla främlingar. Härjämte må bemärkas,
att till dessa expropriationer och nybyggnader äfven
anslöto sig kolossala tomtspekulationer och gynnandet af
kejsardömets och Haussmanns kreatur med otaliga millioner.
Allt hvad som föröfrigt gjordes är af underordnad
betydelse vid sidan däraf. Det mest nämnvärda är
lagstiftningen rörande de ömsesidiga understödsföreningarna,
hvilka gåfvo understöd åt sina medlemmar vid sjukdomsfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
