Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Nya böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594
“källan med det lefvande stärkande vattnet“ var att vänta,
men frkn Boos har förut skrifvit lika religiöst genomsyrade
böcker, som varit i litterärt afseende betydligt mera
beak-tansvärda. Boken torde dock kanske icke afse annat än
att vara en sådan där sammanförning af småsaker, som
förf, i sitt och förläggarens intresse understundom företaga,
för att ingenting af det skrifna ordet skall gå förloradt
och allmänheten få en ny påminnelse om författarenamnet.
Nå ja, det är ingenting att tala illa om.
Ett sådant där sammanföringsverk är med all säkerhet
“Nd hände det“, ty knappt någon enda af de tolf
historierna är ny, utan kan återfinnas i senare års kalendrar,
jultidningar etc. Utan att de tolf historierna kunna
påstås vara af något särskildt märkvärdigt, äro de dock
samtliga präglade af de goda sympatiska egenskaperna hos
författarinnans talang, nämligen frisk liflig iakttagelseförmåga,
godt lynne, som aldrig slår öfver till ofinhet, samt en
känslighet. som håller sig fri både från sentimentalitet och
gudsnådlighet.
Det är, som många veta, en mycket stor svårighet,
att vid genomläsningen af en teaterpjes se huru den skall
göra sig på scenen. uFru Leonora* lär ej ha gjort någon
egentlig lycka vid uppförandet i Köpenhamn. Detta kan
vara pjesens fel, men ock utförandets, måhända
berodde det på båda delarne. Härom kunna vi, då vi icke
sett den spelas, icke ha någon bestämd föreställning, och
enär ett rättvist bedömande af ett för uppförande skrifven
pjes gärna förutsätter det, resonnera vi om denna fru
Mal-hngs pjes endast mera provisoriskt. Och då uttala vi som
vår uppfattning att den borde vara ganska spelbar och att
den kvinliga hufvudrollen torde för en intelligent och
tekniskt smidig skådespelerska vara en psykologiskt
intressant och tacksam, om än kanske icke precis så lätt
uppgift. En annan roll, som ock måhända kunde göras
någonting af, om den komme i rätta händer, vore den äldre
fröken, som i sina kvinnosaks- och valintressen söker ett
surrogat för den kärlekslycka, som hon fått försaka. Huru
det än må vara med pjesens spelbarhet, så förefaller den
icke blott ganska spirituel och underhållande, utan ock
innehålla något personligt tänkt och originelt, och ehuru den
jämförelsen i och för sig icke säger så mycket, så är det
alldeles otvifvelaktigt, att bland hela den här ofvan anförda
nya originallitteraturen detta fru Mallings nya arbete bör
sättas högt. Ur den ganska lifliga dialogen skola vi tillåta
oss ett enda litet citat, som är lustigt och träffande nog:
“Det värsta, som finns i fråga om sällskapslif, är att
tillhöra en liten utvald krets. Det är som att släppas in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
