Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - De döda tiga, novell af Arthur Schnitzler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”15
halföppna, så att hon såg endast hvitan. Från högra
tinningen sipprade långsamt blod ned på kinden och försvann
bakom kragen. Tänderna hade bitit i underläppen. »Det
är inte möjligt», sade Emma för sig själf.
Kusken hade också fallit på knä och stirrade på Frans
ansikte. Därpå fattade han med båda händerna tag om
huf-vudet och lyfte upp det. »Hvad gör ni?» ropade Emma med
kväfd röst och såg med förskräckelse hurusom hufvudet tycktes
resa sig af sig själft.
»Nådig fröken, det måtte ha händt en förfärlig olycka.»
»Det är inte sant. Det är omöjligt. Har ni gjort er
något illa? Jag har inte gjort det.»
Kusken lät hufvudet sjunka långsamt ned igen, — i knäet
på den darrande Emma. »Om det bara ville komma någon —
om bönderna hade kommit bara en kvart senare.»
»Hvad skola vi göra?» frågade Emma med darrande
läppar.
»Hade inte vagnen gått sönder . . . men så tilltygad som
den nu är . . . Vi måste vänta tills det kommer någon.»
Han fortfor att tala, utan att Emma uppfattade hvad han
sade; men under tiden tyckte hon sig åter komma till
medvetande och visste nu hvad som var att göra. »Huru långt
är det till närmaste ställe?»
»Det är inte så långt. Vi äro ju alldeles strax vid Franz
Josefsland. Husen skulle synas om det vore ljust, man är
där på fem minuter.»
»Gå ni efter folk. Jag stannar här.»
»Det vore nog klokare, att jag stannade hos er — det
kan inte dröja så länge, innan det kommer någon, det är ju
stora landsvägen och —»
»Då är det för sent, det kan bli för sent. Här behöfs
en läkare.»
Kusken såg på Frans’ orörliga ansikte och skakade på
hufvudet.
»Det kan ni inte veta», ropade Emma, »och inte jag
häller.»
»Ja . . . men kan man få tag i en läkare i Franz
Josefsland.»
»Någon får gå in till staden efter en —
»Vet ni hvad, fröken. De ha kanske en telefon där, så
kunde vi telefonera till räddningssällskapet.»
»Ja, det är det allra bästa! Spring för guds skull. Och
kom hit med folk . . . och . . . och . . . gå, gå, hvad gör
ni då?»
Kusken betraktade det bleka ansiktet, som hvilade på
Emmas knä. »Räddningssällskapet, läkare, det tjänar inte
mycket till.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
