Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Nästa århundrades politiska ideal, af L. Gumplovicz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ö24
lagar om smakens växlingar, så äro dessa lagar helt visst
mycket svåra att upptäcka och formulera. Hvem kan nu
ens ana hvad som kommer att behaga det tjugonde
århundradet?
Men det finnes ett område, där idealens växling icke
är så oregelbunden och så oberäknelig som på konstens
område. Jag menar politikens. Ty här följer
uppenbarligen idealet som en fri oskiljaktig drabant sin
huf-vudplanet, de sociala organisationernas värkliga
gestaltning, och mottager därifrån ljus och skugga. Men dessa
gestaltningar, staternas utveckling, äro. icke beroende af
slumpen; de ske efter fasta lagar och regler, äro därför
också åtkomliga för beräkning och likaså låter däras
drabanters bana, de politiska idealens, beräkna sig åtminstone
med någon sannolikhet. Men förhållandet mellan det
politiska idealet och den politiska värkligheten är alltid ett
specifikt motsatsförhållande. Om uti en republik
medborgarkriget rasar och alla ordningens band äro upplösta, så
uppstår hos de tänkande och förnuftiga statsborgarne
ovilkor-ligen idealet af en diktator, därpå bryter fram i
för-tviflan ropet: Ave Cæsar! Vive VEmpereur! Den
sorgliga värkligheten har förvandlat sin motsats till sitt
politiska ideal. Om ett despotiskt tsarvälde stöder sin makt
på galgar och bajonetter, regerar med knutpiska,
respekterar hvarken hemmets eller fosterlandskänslan, befolkar
sibiriska bärgvärk med öfvermodiga hjältar, då uppstår i
hundratals och tusentals förtviflade sinnen — detta enda
ideal att på hvad sätt och med hvilka medel som hälst
omstörta hela detta barbariska system med allt hvad som
står i samband; nihilism blir då det politiska idealet. Om
en stolt maktinnehafvare, trotsande en “konsti tu tionel
rättsstats “ offentliga mening, sätter sin vilja öfver nationens
representanters, då sjunker tron på värdet af lag och
författning, då försvinner allt förtroende till de satser man
trodde fullt och fast på, då förlorar rättsordningen sin
betydelse, då visar sig lag- och rättslösheten i sin osminkade
gestalt som det politiska idealet, och en sentida cesars guod
principi placuit, pro lege habetur! mötes från ungdomliga
strupar med ett: lefve anarkien! Eller minnas vi icke,
hurusom en i “upplysning ens “ skola uppväxt monark, kejsar
Josef II, hvilken hyllade rationalismens grundsatser, beslöt
en dag att göra Österrike till en tysk stat och dekreterade,
att tyska språket skulle för alla Österrikes folk vara det
enda administrativa, domstols- och skolspråket. Hvad blef
följden af denna åtgärd? Hos alla icke tyska stammar i
Österrike uppstod då ett dittills okändt ideal:
nationalitetsidén; nationelt språk och nationella seder och egendomlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
