Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Nästa århundrades politiska ideal, af L. Gumplovicz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ö2 5
heter blefve plötsligen föremål för den kärleksfullaste
omvårdnad hos alla dittills i detta afseende fullständigt
indiffe-renta folk.
Sålunda skapas politiska ideal i följd af den antites
som uppstår i människosinnet gent emot den
otillfredsstäl-ande värkligheten. Då vi nu känna ett sådant ideals
gene-sis, må vi fråga; hvilket skall bli Europas politiska ideal
under det tjugonde århundradet?
Sedan liera århundraden tillbaka försiggår en process
af bildande af stora stater. Den har försiggått i
Storbritannien, där det egentliga England gjorde en insats i den
historiska utvecklingen med ett antal små konungariken,
för att sedan äfven draga in Skotland och Irland i ett
“Storbritannien". En motsvarande process har försiggått
i Frankrike, som ur ett stort antal suveräna furste- och
härtigdömen, grefskap och andra territorier småningom
under en tidrymd af ungefär sexhundra år växte upp till
storstaten Frankrike. En motsvarande process har
försiggått i alla andra Europas stora stater. De sista två
stats-komplex, som i Europa sammansmälte till enhetliga
storstater, voro Tyskland och Italien: det var samma process
som öfverallt, endast med den varianten, att
nationalitetsidén här måste göra förspannstjänst, för att komma öfver
småstatsväsendet. Nu lefva vi i idel stora stater. Gör det
oss lyckligare? Uppenbarligen icke. Ty vår lycka eller
olycka har ingenting att skaffa därmed, om den stat vi
lefva i är liten eller stor. Men om folken i stora stater
äro missbelåtna, så tänka de. icke därpå, att också i små
stater voro folken missbelåtna, utan äro benägna för att
anse att stora stater icke äro förenliga med folkets väl,
och följden af denna åsikt är, att man grubblar sig
allt mer och mer in i den tanken, att storstaterna äro
vållande till den sociala nöden, till allt vårt sociala jämmer
och elände. Men på denna väg uppstår småningom ett
nytt politiskt ideal, som ännu icke har något allmänt namn,
men som man dock redan i olika länder hör betecknas med
olika namn. I usterrike kallas det federalism, i Tyskland
partikularism, i Italien regionalism, i England home-rule
— i Frankrike talade man nyligen än om provinsialism,
än helt enkelt om ett federationssystem af “franska stater“.
Det generella namnet finnes ännu icke; men idén dyker
öfverallt upp, och jag befarar ingalunda att af det tjugonde
århundradet bestraffas som lögnare, om jag vågar den
profetian, att dess politiska ideal skall vara en återgång till
små stater!
Det är ganska märkliga förebud därtill. Idéer, som
utgjorde grundpelarne för den nyaste storstatsbildningen,
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
