Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - En moder, af Anna Törnström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
687
ungherrskapet. Flickornas mera stillsamma lekar med
dockor och dockkök ändrades till mera vilda upptåg, man
lekte nu krig och indianer. I synnerhet voro
söndagsmorg-narne när ingen skolklocka fordrade lydnad besvärliga.
Då förvandlades sängkammaren till cirkus, och sängarne
blefvo till hästar, man hoppade, flög, gnäggade och smälde
med piskor, det var ej lätt för en obehörig komma inom
räckhåll.
Men om söndagskvällarne, i skymningen, sutto alla
omkring modern och hörde henne sjunga med svag
melodisk stämma och ackompagnera sig med ett anslag så lätt
som en smekande vind. Eller berättade hon historier från
sin egen barndom och ungdom där nere vid skånska
kusten, där hafvet kom rullande i långa, långa vågor, som
vid storm gingo ända upp till boningshuset. Bokskogarne
med sina stengrå stammar och om hösten kopparröda blad,
sina näktergalar och rågetter, blefvo till sagoskogar,
träd-gårdarne med sina bärande valnöts- och mullbärsträd till
lustgårdar för dem, uppsvenskarne. Smuggelhistorierna
blefvo gouterade äfventyrsromaner, hvari ömsom
jaktlöjtnanten, ömsom den djerfvaste smugglaren var hjelten. Och
diligensen sen! De hörde den rulla in på småstadens
gator, postiljonen blåste i hornet och ur stego de resande
beskådade och bekikade af alla närboende. Det var något
till annat det än järnvägen! Järnvägen med den frustande
ånghästen, som ingen hann titta på, förr än den redan var
förbi.
Och de suckade och önskade, att de varit till på den
tiden och bådo mor berätta mera! mera!
Dessa lugna skymningsstunder voro nu moderns bästa.
Hon lämnade för några timmar alla bekymmer och allt
arbete och lefde i nuet, njöt af trefnaden och värmen i
rummet och de klara lysande barnaögonen, som girigt
sökte henne.
Ären gingo och med hvarje år ökades arbetet. “Små
barn, små bekymmer, stora barn, stora bekymmer“,
brukade hon säga. Flickorna började bli unga damer, som
skulle vara med, tunna skor, ljusa handskar, krås och band
skulle jämt anskaffas; ungdom af båda könen gingo ut och
in i huset. Gossarne kommo i högre klasser i skolan och
kunde ej följa med utan extra lektioner.
Allt detta kostade pengar och inkomsterna voro ej
mycket större än när barnen voro små. Sjelf hade hon
för länge sedan lagt bort att tänka på några nöjen för
egen del. Hon hade minsann ej råd skaffa några
kostymer som fordrades för att vara med. Dock saknade hon
ju egentligen ej dessa nöjen, ty hon gick så upp i sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
