Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - »Unser Karl», novell af Bret Harte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
739
När han kom in på konsulatet, fick han se en annan
sida af Schlachtstadt, som var lika egendomlig men
honom redan välbekant. Ty oafsedt dessa “alarums
without“, som emellertid aldrig tycktes tränga utanför
staden, var Schlachtstadt med sina förstäder kändt i
hela världen för tillverkningen af vissa vackra textil*
alster, och många ur krigarnes led hade från fredliga
väfstolar i kojorna vid vägkanten bidragit till distriktets
rykte och förkofran. Man såg stora magasin och kontor,
större till och med än kavalleribarackerna, hvarest ingen
annan uniform än postbudets var känd. På grund
häraf var det konsulns förnämsta göromål att granska
och påteckna de olika inlagor, som insändes till konsulatet
af industriidkare. Men budbärarne voro egendomligt nog
mestadels kvinnor — icke bokhållare utan vanliga huspigor,
och på sådana dagar, då det var mycket att göra, kunde
man tro, att konsulatet var ett kvinligt
kommissionskontor, så uppfyldt var det med väntande Mädchen.
Det var här som Gretchen, Lieschen och Clärchen i
sina rena blå klädningar kommo med skrifvelser,
inlagda i ett stycke hvitt papper eller insvepta i en blå
näsduk, och lade dem med sina af det hårda arbetet
mer eller mindre sträfva och valkiga fingrar framför
konsuln för att få hans påskrift. En gång, då det var
en mycket ung flicka, hade konsulns underskrift blifvit
nedsuddad genom en plötslig släng af en lingul hårfläta,
när Hickan aflägsnade sig; men i allmänhet hade dessa
bondflickor i likhet med sina systrar i Frankrike en
allvarlig förrättningsmin och en känsla af ansvarighet,
som är främmande för den engelska eller amerikanska
kvinnan af hvilken klass som helst.
Denna morgon förmärktes emellertid en viss oro
bland dem, som med sina virkningar i kontorets
försal väntade på sin tur, just som vicekonsuln förde
polisinspektören in i konsulns privata mottagningsrum.
Polisinspektören var naturligtvis klädd i uniform, och han
behöfde ett ögonblick för att hämta sig från sin vanliga
stela och militäriska hälsning — litet stelare än den
verklige soldatens.
Det var en sak af vikt. En främling hade denna
morgon blifvit arresterad i staden och identifierad som
— desertör. Han påstod sig vara amerikansk
medborgare och väntade nu i försalen på konsulns
be-medling.
Konsuln visste, att den graverande anklagelsen här
på platsen hade en mild betydelse, ty termen desertör
inbegrep hvar och en som i sin ungdom emigrerat till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
