Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - »Unser Karl», novell af Bret Harte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74i
Hans hy hade en färsk skinkas säregna hvithet och
skärhet: han hade blå ögon, himmelskt vidöppna och
förvånade, och solgudens tjocka och svallande, gula
lockar. Han såg ut som en förväxt och illa klädd
Cu-pido, som i all oskuld vandrat hit från de pafiska
stränderna. Då konsuln kom in, smålog han och torkade
med afvigsidan af handen bort korfsmulorna från sina
tjocka röda läppar. Konsuln kände genast igen lukten
— han hade förut märkt samma doft från Lieschens
lilla handkorg.
“Ni säger, att ni varit bosatt i Rom?44 började
konsuln vänligt. “Var det där, som ni tog ut er första
anmälan att ni ämnade bli amerikansk medborgare?44
Polisinspektören kastade en gillande blick på
konsuln, en sträng dito på den kerubiske fången och lutade
sig tillbaka i stolen för att höra svaret på denna
förfärliga fråga.
“Jag minns inte44, svarade brottslingen och
sammandrog ögonbrynen i barnsligt begrundande. “Det
var antingen där eller i Madrid eller Syrakusa.44
Inspektören gjorde min af att stiga upp; det var
ju att drifva med myndigheternas värdighet. Men
konsuln lade sin hand på hans arm, slog i en amerikansk
atlas upp kartan öfver staten New York och sade till
fången, i det han förde inspektörens fmger öfver bladet:
“Jag ser att ni känner till namnen på städerna vid
Erie- och New York Central-banan, men —44
“Jag kan berätta er folkmängden i hvarje stad och
deras manufakturer44, afbröt den unge mannen med
ungdomlig fåfänga. “Madrid har sextusen, och det är
öfver sextio tusen i —44
“Det är bra44, sade konsuln, medan ett sorl af
“Wiinderschön!“ hördes från de lyssnande tjänstflickorna
och beundrande blickar sköto på den strålande
anklagade. “Men ni bör kunna minnas namnet på den stad,
dit edra naturaliseringspapper efteråt skickades.44
“Men jag var medborgare från den stund jag
af-gaf min förklaring44, sade främlingen leende och såg
triumferande på sina beundrarinnor, “och jag kunde
rösta!44
Inspektören hade, sedan han fått anledning grama
sig öfver den amerikanska geografiska nomenklaturen,
varit butter och tyst; men konsuln var ingalunda säker
på sin seger. Hans landsman var alldeles för
encyklo-pedisk i sina kunskaper, hvilka en pigg pojke emellertid
kunnat göra något af. Den här såg icke alls pigg ut;
han ägde snarare sin mytologiska förebilds dumhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
