Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - »Unser Karl», novell af Bret Harte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Lämna honom åt mig“, sade konsuln. Inspektören
räckte honom ett protokoll öfver saken. Kerubens
namn var Karl Schwartz, en fader- och moderlös, som
varit borta från Schlachtstadt sedan sitt tolfte år. Ingen
släkt där eller emigrerad. Identiteten visad genom
fångens berättelse och erkännande.
“Nå, Karl“, sade konsuln vänligt, då dörren till
hans rum slog igen efter dem. “hvad är meningen med
det här? Har ni någonsin haft några papper? Och
om ni varit slug nog att studera kartan öfver staten
New York, hvarför var ni ej också slug nog att inse,
att det ej var tillräckligt i stället för papper?“
“Det är nog så“, svarade Karl på bruten engelska;
“men om jag gjort anmälan om min afsikt att bli
medborgare, så är det lika bra, eller hur?“
“Nej, ingalunda — men ni tycks ej ha något bevis
om någon anmälan, inga papper alls.“
“Zo!“ utropade Karl, i det han stack sina .små
rosenröda grisfötter till fingrar genom sina ulliga lockar
och vänligt betraktade konsuln. “Har det något att
betyda då?“ sade han, liksom han tog ett vänligt intresse
i något konsulns privata bekymmer.
Konsuln såg stadigt på honom för ett ögonblick.
En sådan enfald var emellertid ingalunda öfverraskande
eller alls oförenlig med hans utseende. “Ja“, svarade
konsuln allvarligt, “jag måste säga er, att såvida ni ej
har andra bevis än de ni visat, så blir det min plikt
att utlämna ei’ åt myndigheterna/’
“Det vill säga, att jag skall tjäna min tid, eller hur?“
sade Karl fortfarande leende.
“Alldeles så“, genmälde konsuln.
“Zo!“ sade Karl. “Den här staden— detta
Schlachtstadt, är ju en treflig stad? Vackra fruntimmer?
Hyggligt folk, Och öl och korf. Fullt upp med mat och
dryck, eller hur? “Och“, i det han såg sig om i
rummet, “ni och gossarne ha glada dagar?“ -
“Ja“, svarade konsuln kort och vände sig bort.
Men han riktade strax igen sina blickar på Karl,
hvilken uppenbarligen var försjunken i en gurmandisk dröm.
“Hvad i all världen förde er hit?“
“Vas is das?“
“Hvad förde er hit från Amerika — eller därifrån
ni nu kommit? “
“För att se te volks.“
“Men ni är ju ett hittebarn, som ni vet, och ni har
inga anhöriga här.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
