Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Bismarcks socialpolitik, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
768
väga, i det att han, i stället för att höra båda parterna,
inskränkt sig till att endast höra fabriksegarne och därvid
anlitat den i Giersdorf stationerade och därför väl knappast
fullt opartiske gendarmen. Han går därvid så långt att
han i sin officiella rapport talar om den af
regeringspartiet åsyftade upphetsningen af arbetarne. Ett dylikt
till-vägagående hos de officiella organen är stridande mot
af-sikten med ordern från allerhögsta ort den tolfte dennes
som påbjuder en opartisk utredning af sakförhållandet.
Af den bestämdhet, hvarmed regeringsreferendarien Böhm
uttalar sin ensidiga uppfattning i strid mot de högsta
myndigheterna torde jag för öfrigt kunna draga den slutsats,
att han saknar den omdömets mognad och den hörsamhet
för anordningar från högre ort, hvilka äro erforderliga för
ett själfständigt handhafvande af landtrådsämbetet. Af
dessa grunder kan jag ej underlåta att hemställa att Eders
excellens måtte taga i öfvervägande, huruvida icke
återhållandet af regeringsreferendarien Böhm torde vara
erforderligt för att betrygga utförandet af ordern af den tolfte
dennes på ett de allerhögsta afsikterna motsvarande sätt.
Likaledes torde det vara att antaga, att rapporterna från
den i Wüstegiersdorf stationerade gendarmen icke ega en
fullkomligt opartisk karaktär. “
Bismarck gjorde dessutom då ett försök att åstadkomma
en produktionsförening af de afskedade väfvarne, men hans
önskan strandade trots understöd ur den kungliga
handkassan och landtrådet Olearius’ öfveruppsikt, hvilket icke
nu kan förundra oss, då denna väg för den sociala
reformen af vetenskap och praxis blifvit insedd vara oanvändbar.
Så kom först 1866 den första sociala åtgärden i stor
stil, nämligen tilldelandet af allmän och lika och direkt
rösträtt. Det var ingenting som tvingade Bismarck till denna
handling: det existerade icke någon mäktig strömning för
hvilken man måste ge efter. År 1848 har han till ock med
afgjordt uttalat sig däremot: några pund människokött och
människoben — hade han då yttrat — utgöra ingen
måttstock för rösträtten. Han beslöt sig för den radikala
vallagen “af egen drift, emedan han lofvade sig däraf en
mycket stor nytta för sina politiska ändamål; ty det är en
egendomlighet för Bismarck, att han tillgriper ett ganska
farligt medel, om han därigenom hoppas uppnå sitt
närmaste ändamål; han känner sig stark att behärska den
fara som han frambesvär “, berättar enligt hvad Poschinger
meddelar en bekant parlamentariker från den Bismarckska
æran, herr von Unruh, i sina anteckningar. Faktiskt var
väl ock annat bestämmande, man vann genom denna populära
rösträtt genom ett slag många samhällslager för riket och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
