Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Den orientaliska litteraturens ålder, af F. Max Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
782
upphöra att vara främlingar, när de blifva vänner,
människor som vi själfva med sin styrka och sin svaghet, sina
ideal och sina fel, sina förhoppningar och sin förtviflan,
först då kunna vi göra anspråk att vara orientalister,
verkliga utforskare af östern och verkligen hålla mänskligheten
kär — som ju alltid är den samma, hvilken än dess epok,
dess språk må vara och hvilka förklädnader den än må ha
antagit under de olika akterna af historiens stora drama.
Hvilken trollkraft ligger icke i blotta ålderdomen.
Begreppet ålderdom är svårt att definiera. Mycket ofta blir
det som är gammalt försmådt — vore det än aldrig så
värdefullt. I andra fall blir åter hvad som är gammalt
värderadt, ehuru dess företräde tyckes bestå endast i dess
ålder. Om en bok från det femtonde århundradet slåss
alla samlare, men ett manuskript från samma tid kan
ofta knappast locka en köpare. Ett grekiskt konstverk
t. ex. från år 500 före Kristus finner en hedersplats i hvarje
museum, ett egyptiskt minnesmärke från samma tid anses
tillhöra den egyptiska förfallkonsten. Om vi komma till
ett årtusende, två årtusenden eller, som några vilja, tre
eller fyra årtusenden före Kristi födelse, så värderas, ja
nästan dyrkas allt som kan skryta med sin härkomst från
dessa tidiga tider. Och dock: hvad är fyra, hvad äro sex
årtusenden, då vi vända oss till geologien? Hvad äro de
äldsta egyptiska mumier i jämförelse med de megatherier,
som ligga inbalsamerade i jordens sarkofager? Och
ändock : huru moderna äro icke dessa kyrkogårdslager på
jordklotets yta, ja till och med denna jords skiktlösa
grundlager i astronomens ögon, för hvilken vårt jordklot
krymper hop till blott och bar en oändligt liten kula, som
icke ens ännu blifvit berörd af ljusstrålarne från aflägsna
solar! Det har städse varit min mening att åldern allena
icke förmår förläna de orientaliska studierna någon verklig
lockelse. Ty för det första är hvad vi i fråga om litterära
alster kalla gammalt dock när allt kommer omkring icke
så särdeles gammalt. Våra bibliotek och museer innehålla
icke många verk, som äro öfver fyratusen år gamla. När
ett århundrade lätt låter omfatta sig af tre generationer,
så skulle föga mer än hundra generationer erfordras för
att omfatta hela världslitteraturens historia. Hvad
egyptierna sade till grekerna “vi äro först barn“, det måste vi
lära oss själfva. Människans lif på jorden är ännu i sin
början. Framtiden, som ligger framför henne, är kolossal.
Den forntid, som ligger bakom henne, är endast det korta
företalet till ett verk, som behöfver många band innan det
blir färdigt, innan människan blifver hvad hon borde bli.
Och för det andra få vi icke förgäta, att när vi tala om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
