Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Den orientaliska litteraturens ålder, af F. Max Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
789
matiken. Hvar och en känner Grimms lag. Det är en
mycket underbar lag, men vi ha nu hunnit ett godt stycke
längre. Enligt Grimms lag finna vi öfver allt, där vi i
sanskrit, i grekiskan, latinet, keltiskan och slaviskan ha ett
t, i gotiskan, angelsachsiskan och engelskan ett aspireradt t
eller th och i tyskan ett d. Redan detta förhållande
synes vid närmare eftertanke var underbart. Denna regel
tillåter intet undantag, åtminstone intet for hvilket vi icke
skulle kunna ange särskilda skäl. Och ett undantag, för
hvilket särskilda skäl kan angifvas, är icke längre något
undantag; tvärtom: dylika undantag bekräfta regeln, som
som det heter. Om “tre“ är i sanskrit trayas, i latin tres,
i grekiska så måste det i engelskan vara three och
i tyskan drei. Om “du“ är i sanskrit tuam, i latinet
tu, i grekiskan av för w, så måste det i engelskan vara
thou och i tyskan Du. På samma sätt ha vi det latinska
tonitrus, engelska thunder och tyska Donner; latinska
tec-tum, engelska thatch och tyska Dach, det latinska tenuis,
engelska thin och tyska Dünn. Likaså öfvergår i
midlju-det ett indogermanskt t till germanskt th och tyskt d. På
samma sätt är latinets fräter, engelskans brother och tyskans
Bruder, grekiskans xoTepoQ, engelskans whether och tyskans
Weder. Likaså är det i slutet. Af latinets dens dentis
blir i gotiskan tunthus, engelskan tooth, i fornhögtyskan
Zand.
Med denna regel kunna vi nu gå ännu ett steg.
Ändeisen för participium perfekti bildas i alla
indo-europeiska språk med t. Sålunda ha vi i sanskrit af yug,
förena, yuketa, förenad, liksom vi ha af latinets jungo, jag
förenar, junctus. Om alltså vår regel att t blir i engelskan
th och i tyskan d är riktig, så måste detta participiets t
visa sig i engelskan som th och i tyskan som d. Det
måste alltså bli i engelskan death, icke dead och i tyskan
tot, icke Tod. I substantiven death och Tod ha vi å andra
sidan fullkomligt regelrätt och i harmoni med Grimms lag
th i engelskan och d i tyskan, som motsvarar t i ett i
många tyska språk välbekant suffix tu, som användes till
bildandet af abstrakta och andra nomina. I många fall
gör detta suffix tu sanskrit att accenten är på ordets rotdel.
Så ha vi af vas, glänsa, väs-tu, glänsande eller morgon.
Af vas, bo, ha vi västu, bostad, grekiska doro, stad. Det
sanskritska kr äta, makt, visar sig i grekiskan som xpaxoQ,
makt. Ofta faller dock accenten i sanskrit liksom i
grekiskan på den sista bokstafven, som i ritü, årstid, gätu,
gå-ende, gångstig. Aid bildandet af abstrakta nomina är
samma suffixtu mycket vanligt i latinet i sådana ord som
status af stä, stå, tactus, beröring, af tangere o. s. v. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
