Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Den orientaliska litteraturens ålder, af F. Max Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
793
fryndade. De högtidliga egyptierna ha tyckt lika mycket
om sagor som andra folk. Några af dessa historier ha
nyligen blifvit öfversatta och dessa öfversättningar måste på
det hela antagas som tillförlitliga. Jag vill anföra en som
Brugsch öfversatt och i hvilken han trodde sig finna
förebilden för en annan mycket egendomlig historia, med
hvilken vi alla äro förtrogna från vår barndom:
En faders och en moders båda söner arbetade en dag
på fältet. Den store brodern sade åt den lille: “Gå och
hämta mig sädeskorn från byn. Den yngre brodern gick
och sökte upp sin äldre broders hustru och han fann henne
sysselsatt med att fläta sitt hår. Och han sade till henne.
Stig upp och gif mig säd, så att jag kan återvända till
fältet, ty min äldre broder har befalt mig att komma snart
igen och icke dröja“. Hustrun svarade honom: “Gå och
öppna sädeslåren, så att du kan taga hvad ditt hjärta
önskar och så att icke mitt hår går upp, om jag själf
hämtade det“.
Då gick den unge mannen in i sitt rum för att hämta
ett stort mått, ty han önskade att få så mycket säd som
möjligt med sig. Sedan han fylt måttet med korn och
bo-hvete, gick han bort med sin tunga börda. Men broderns
hustru stälde sig i hans väg och frågade. “Hur tung är
din börda?“ Han svarade: “Tre skeppor bohvete och två
skeppor korn; tillsammans gör det fem skeppor hvad som
hvilar på mina skuldror“. Sålunda talade han till henne,
men hon fattade i honom och sade: “Låt oss hvila en
stund, jag skall gifva dig kosteliga kläder och det
skönaste af allt“. Men den unge mannen vardt vred öfver detta
usla anbud som en panter från södern och hon fruktade
mycket — ja mycket. Och han talade till henne och sade:
“Se, du kvinna, har varit mot mig som en moder och din
make är mig en fader, ty han är äldre än jag och har
uppfostrat mig. Ar det icke en stor synd hvad du sagt
mig? Upprepa icke dessa ord, så skall ingen människa
förnimma ett ord däraf från min mun“. Därpå lyfte han
upp sin börda och gick ut på fältet och kom till sin
broder och de hade fullt upp att göra och då det led mot
aftonen, gick hans broder hem, men den yngre stannade
hos hjorden, som voro lastade med fältets håfvor. Och
han förde hjorden hem till hvila i byn.
Men se hans broders hustru var rädd för det förslag
hon gjort den yngre brodern. Och hon svälde en kruka
fett och blef som en sjuk, ty hon ville att hennes make
skulle tro, att hans yngre broder vållat hennes sjukdom.
Och då hennes make kom hem om aftonen och trädde in
i huset, som han var van, fann han sin hustru liggande på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
