Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Mannen, som var älskad, novell af Robert Hichens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
803
min föreläsning med mitt vanliga lugn och återvände sedan
hem om aftonen. Så snart jag inträdt i huset,
bemäkti-gades jag åter af den där känslan att någon fans där. Jag
åt middag ensam den kvällen och tillbringade sedan aftonen
med att läsa ett vetenskapligt verk, i hvilket jag var djupt
intresserad. Under läsningen förlorade jag likväl icke för
ett ögonblick medvetandet af att en person i min närhet
var mycket uppmärksam på mig. Jag skall säga ännu
mer. Medvetandet därom tilltog i styrka, och när jag gick
upp till mitt sofrum, hade jag kommit till en högst
egendomlig slutsats. “
“Hvilken då?“
“Att hvem det än vara må, som hade inträdt i mitt
hus under min korta frånvaro i Parken, var denne någon
mer än intresserad af mig“.
“Mer än intresserad af dig?“
“Ja — är på god väg att hålla af mig.“
Återigen började jag undra om icke stackars James
var öfveransträngd, och hans sinne därför så förvirradt.
Jag sade likväl intet, utan höll mina ögon envist fästade
på elden.
Han fortsatte:
“Så snart denna tanke uppstått i min hjärna, började
jag åter genomsöka huset från golf till tak. Jag fann
intet, men jag gick till sängs med samma känsla af att
inkränktaren ännu fans i min närhet. “
“Min bästa James, det måste vara inbillning44, började
jag, ehuru hans ord gjort ett djupt intryck på mig, och
min oro stegrades nästan till fruktan.
“Nej44, sade han, “den kvällen kände jag det!44
“Hvad?44
“På vägen upp till mitt rum, kände jag att någon
följde mig och smög sig alldeles upp intill mig44.
“Gud så ohyggligt!44 utropade jag. “Hvad var det?44
“Det tycktes vara en mänsklig varelse, tycktes, säger
jag, emedan den verkan det utöfvade på mig var den som
en mänsklig varelse utöfvar på en annan. Men jag kunde
icke se någonting, icke häller höra något; endast två gånger
kände jag denna sakta tryckning intill mig liksom för att
smeka mig och ådraga sig min uppmärksamhet. Nu
började jag för första gången känna mig rädd. Jag skyndade
in i mitt sofrum och reglade dörren. Jag sof mycket illa
under natten och steg upp tidigt. Efter att hafva intagit
en hastig frukost, försökte jag fördjupa mig i arbete.
Men det ville icke gå. Jag kände mig liksom bevakad
af ett par ögon, ömma och fulla af omsorg för mig.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
