Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Operetten, af Max. Harden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8i$
Operetten.
I Paris, där man nu börjat förberedelserna till den
underbara marknad, som sommaren år 1900 skall ditlocka
världens folk och göra dem skattskyldiga, där under ledning af en
ingeniörsstab en här af arbetare rifver upp gatläggningen,
fäller träd, toppar buskage och reglerar flodens lopp, tvistar
man om de clous, om de under som under utställningsåret skola
kunna blända, förtrolla och förtjusa pilgrimen i
universalkara-vanseraiet. Kommissarien Picards plan att anordna en
praktfull ateniensisk fest — en fest från det gamla Athen, icke från
Korinthernas jämmerdal — förefaller mången alltför ofullständig,
och en fiffikus har kommit på det infallet att förvandla obelisken
på Placc de la Concorde till ett jätteljus; den gamla
sten-pelaren, som Mehemed Ali en gång skänkte fransmännen,
skulle från sin höjd hvar afton kasta täta knippor af
elektriskt ljus öfver den festande galna utställningsstaden. Ett
förslag att förse pyramiderna, vid Gizeh med en hiss och
arrangera så att beduinerna, som nu med häftiga ryck släpa
den anfådda vandraren upp till den branta spetsen, för
framtiden skulle kunna som hissmaskinister tigga i hop sina
backschisch skulle knappt klinga underligare än detta projekt
att blanda ihop den allra älsta tradition och den modernaste
teknik för att därigenom åstadkomma en marknadslockelse.
Och dock är tanken fördömdt fyndig, ty den uppkom ur
insikten om hvad bourgeoisien behöfver, och man maste le
och förvånas att finare andar nästan med indignation
bekämpade förslaget. De ha påmint om Théophile Gautier, som
redan för ett halft århundrade sedan lät obelisken lyriskt
stöna därför att Seinen, noir egout des rues. ileuve immonde,
fait de ruisseaux, befläckade dess stenfot, som en gang
Nilen, flodernas heliga fader, svalkat med milda vågor, och de
frågade med vrede hvad Gautier väl skulle säga, om han
kunde se Ramses nål, detta höga minne af Faraonarnas tid,
förvandlad, förnedrad till en lysande marknadsmärkvärdighet,
De goda människorna glömma, att världsutställningar icke
an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
