Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Jane Welsh Carlyle, af Karl Federn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
känslor äro fullt lugna, handla så som jag måhända
gjorde under inflytandet af en dylik lidelse“. Carlyle
blef icke afskräckt af dessa bekännelser. Visserligen
gaf han henne flera gånger hennes ord tillbaka, då de
ekonomiska utsikterna blefve alltför tröstlösa, men hon
gick icke in därpå. Hon kände sig dock uppenbarligen
starkt bunden vid honom som vid “den enda
personlighet, som fattade henne“; detta var ett uttryck i ett af
hennes bref.
Dittills hade Carlyle icke vetat något om hennes
förra kärlek till Irving. Då kände sig en sentimental
dam i London, till hvilken Irving som då var för länge
sedan gift hade anförtrott sin historia, plötsligen manad
att skrifva såväl till miss Welsh som Carlyle och
besvor båda att icke gifta sig utan kärlek, då miss Welsh
säkerligen endast älskade Irving. Carlyle skrattade
endast och skickade sin fästmö brefvet med anmärkningen:
“Aok min gud, så romantiskt!“ Men hon kände sig
skyldig till en oärlighet, hon hade dolt för honom sin
själs förflutna lif; hon tillstod nu allt för honom. Hon
kände hans hat mot allt, som icke var fullt uppriktigt,
och skref, att hon vore rädd att förlora hans aktning,
om han ville återtaga sitt ord skulle han göra det, och
hon tilläde att han aldrig hade varit henne så dyrbar
som nu, då hon fruktade att förlora honom. Carlyle
svarade, att “hon öfverdrefve, att han icke hade något
att förlåta henne, hon skulle endast icke misstaga sig
på honom, föreställa sig honom annorlunda än han vore“.
Nu besökte hon hans familj — hans far, den gamle
muraren, gick först ut i köket för att tvätta sig, innan
han tog henne i handen och kysste henne — och
allesammans blefvo förtjusta i henne. Men ännu funnos
många svårigheter att öfvervinna, och Carlyle hade de
mest olika planer; än tänkte han på att bosätta sig med
henne i Edingburgh, än skulle hon slå sig ned med
honom på hans föräldrars gård, till dess hans mor, som
var klokare, insåg att bondens hus icke passade för hans
ömtåliga fästmö. Att som hon önskade, bo
tillsammans med hennes mor ville han absolut icke höra talas
om — icke utan skäl, ty hon själf kunde icke uthärda
en half dag i sin mors sällskap, hur innerligt än båda
voro fästade vid hvarandra. Han ville nu fara med
henne till Haddington, hvarifrån modren flyttade och
där alla släktingar och vänner voro förskräckta för detta
vanvettiga giftermål med en huslärare utan pengar, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
