Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Jane Welsh Carlyle, af Karl Federn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
sig med Irving. Irving var en god människa, en
förträfflig predikant och ett högst medelmåttigt hufvud;
hans salvelsefulla sätt skulle i allt fall utmanat hennes
städse vakna hån; Carlyle, säger mrs Ireland med rätta,
var åtminstone en man, som hon aldrig kunde förakta.
De stannade ungefär ett år i Edingburgh, därpå
flyttade de till Craigenputtock, hennes mors farm, där
de med korta af brott jämte en tjänarinna bodde i sju
år i den trösflösaste ödemark, omgifna af moras och
sumpiga skogar samt afstängda från alla andra
människor. Under de första åren skötte Carlyles yngre
broder Allik den eländiga farmen, men då det icke lönade
sig, kom i stället en främmande arrendator. Det var
långt till närmaste ställe, under vintern blefvo de ofta
fullständigt insnöade och klimatet var alldeles för rått
för den unga frun, hvars hälsa alltid varit ömtålig. Man
skulle kunna föreställa sig, att två älskvärda lyckliga
människor skulle kunnat uthärda allt detta med
uthållighet och kanske äfven med ett strålande godt humör;
men endast uthålligheten fans, det älskvärda goda
humöret fattades. Carlyle var en trofast och välvillig, men
också en enstörig, dyster, tyst och kärf natur. De
arbeten han skapade voro resultaten af långvariga
ensamma smärtsamma strider, i hvilka han icke kunde
låta någon annan taga del, ofta såg han henne endast
helt kort vid måltiderna, om eftermiddagarna läste han
en timme spanska med henne, eljest skref han hela
dagen eller promenerade ensam och tankfull i godt eller
dåligt väder och om kvällarne hälsade han ofta på hos
sin bror för att röka en pipa med honom och den unga
frun fick sitta ensam. Till allt detta kom i följd de
ständiga motgångarna och hans eviga maglidande en
betydlig retlighet, som tilltog med åren och som han
ofta ångrade men aldrig förbättrade — hvem kan väl mäta
de små förödmjukelser, som ett otåligt ord beredde henne
under dessa första tider? Det var redan svårt nog att
hon under hela sitt lif måste umbära alla dessa små ömma
uppmärksamheter och denna godlynta vänlighet, som äro
så oumbärliga för ett älskande lefnadsfriskt, gladt
kvinnohjärta. Ty Carlyle var förfärligt allvarlig och till och
med hans humor var sträf och alls icke älskvärd. Men
hon fick umbära framför allt just det hon hade hoppats
af detta giftermål: deltagandet i en genialisk mans
skapande strider, en mans hvars arbeten hon allt mer
beundrade, men på hvars andes vägar hon endast sällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
