Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Jane Welsh Carlyle, af Karl Federn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
fick följa med. Så många författare och konstnärer ha
beklagat sig öfver sina hustrurs brist på förstående och
deltagande. Här hade en man en hustru, som hade
förmåga att följa honom öfver allt, både uppåt och nedåt,
här egde han det som tusende andra män längtade efter,
men han förstod icke eller förmådde icke att njuta
däraf; för honom var just detta andliga och
intellektuella kamratskap omöjligt.
Man märker af enstaka uttryck i hennes bref och
memoarer, hur hon gjorde blyga försiktiga försök att
närma sig honom, hur hon smög sig in i hans rum, då
han för en stund icke arbetade, hur hon försökte sjunga
och spela för honom och — en ny otur — huru
Car-lyle, som var förtjust däröfver, icke sade något, så att hon
trodde att det misshagade honom. Sålunda har en djup
stilla, desillusion bemäktigat sig henne och då genom
Carlyles förvållande, hvarom han icke hade en aning,
kyla en gång inträdt, så kunde de ofrivilliga
missförstånden icke utebli.
Hon drog sig tillbaka för att lefva för honom, då
hon icke kunde lefva med honom i den höga mening
hon hade väntat — och lefvat för honom har hon gjort
redligt och heroiskt. Hon arbetade som en tjänarinna
och öfver sina krafter hela sitt lif. Därigenom och i
följd af det råa klimatet blef hennes hälsa för alltid
förstörd. Förgäfves varnades Carlyle af Jeffrey, som
genomskådade förhållandet; men han hade sett de starka
bondkvinnorna i sin mors hem arbeta jämt och utan
skada på samma sätt och han var blind för skilnaden i
kroppsbyggnad och uppfostran.
Under denna tid infaller den egendomliga afton, då
hon förgäfves för första gången försökte baka; hon
som i ungdomen varit den bortskämda enda dottern
hade först nu lärt sig laga mat åt sin man. Hon satt
ensam i natten, pinad af hufvudvärk, och baket ville
icke lyckas. Slutligen började hon att snyfta af
för-tviflan, till dess hon kom att tänka på Cellinis Perseus
och all den möda han haft med dess gjutning. Hon
fattade mod och tänkte: “Hvad är det för skilnad inför
himmeln då det arbetet man utför är ens plikt ?“ Och
hon lyckades till sist.
Det saknades icke ljusare dagar. Emerson kom
på besök liksom “en ängel från himmeln“, och så var
det brefväxlingen med Goethe, hvilken hon sände en
“oförliknelig svart lock“, som det heter i hans svar. Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
